Politik

Brittiske försvarsministern kräver plan för Natomålet om 3,5 procent av BNP

Dan Jarvis pressar Andy Burnham efter att Labour lagt fyrårsplan som knappt lyfter anslagen och skulle kräva tiotals miljarder extra om året, vägar och energiprojekt stryks först när löftet ska infrias

Bilder

Challenger 3, the British army’s next-generation battle tank, at Tankfest in Bovington, Dorset, last month Photograph: Finnbarr Webster/Getty Images Challenger 3, the British army’s next-generation battle tank, at Tankfest in Bovington, Dorset, last month Photograph: Finnbarr Webster/Getty Images theguardian.com
Dan Jarvis became defence secetary last month. Photograph: Leon Neal/PA Dan Jarvis became defence secetary last month. Photograph: Leon Neal/PA theguardian.com

Storbritanniens nye försvarsminister Dan Jarvis kräver att Andy Burnham klargör hur en Labourregering faktiskt ska nå Natos mål om försvarsutgifter på 3,5 procent av bruttonationalprodukten, rapporterar The Guardian. Jarvis säger att målet skulle kräva en brant ökning efter 2030 och vill se en trovärdig ”bana” för finansieringen. Enligt tidningen skulle 3,5 procent innebära omkring 25 miljarder pund mer per år till militären i mitten av nästa decennium.

Kravet kommer efter månader av intern dragkamp som mynnat ut i en fyraårig investeringsplan för försvaret. The Guardian uppger att planen summerar till 298 miljarder pund och publicerades förra veckan. Jarvis säkrade en höjning på 1,5 miljarder pund över fyra år, bland annat pengar öronmärkta för drönare, men tidningen beskriver den samlade effekten på försvarsbudgeten som försumbar. Här går politiken före pengarna: Jarvis säger att han personligen ska försäkra sin amerikanske motpart om att Storbritannien kommer att hålla sina löften till Washington och Nato, och han beskriver åtagandet som en uppgörelse från i fjol som tillkom under press från Donald Trump.

Det är i räkneövningen som politiken blir verklighet. The Guardian skriver att regeringen redan mött motreaktioner efter att ha ställt in eller skurit ned kapitalprogram, däribland väg- och energiprojekt, för att skapa utrymme för högre försvarsutgifter. Tidningen rapporterar också om ett finansieringshål som finansdepartementet skulle behöva hantera i Burnhams första budget. I praktiken är 3,5-procentsmålet inte en fras i ett tal, utan ett val mellan högre skatter, större upplåning eller nedskärningar på andra områden. Samtidigt konstaterar The Guardian att utrymmet att öka statsskulden kraftigt är begränsat.

Jarvis kopplar utgiftsdebatten till konkreta insatser. Enligt The Guardian förbereder Storbritannien en långvarig utplacering för att skydda Hormuzsundet i en gemensam operation med Frankrike, villkorad av ett ”hållbart fredsavtal” mellan USA och Iran. Tidningen hänvisar också till uppgifter om att Downing Street hållit Burnham utanför den detaljerade planeringen för utplaceringen. Det är ett besvärande drag i en berättelse där Burnham beskrivs som en ”premiärminister i väntan”, men med begränsad bakgrund inom försvar och utrikespolitik.

Burnham, tidigare borgmästare i Greater Manchester och hälsominister, säger till The Guardian att han ska ”fullt ut finansiera” investeringsplanen och lovar ”inga eftergifter” i frågor som rör nationell säkerhet om han blir premiärminister. Jarvis medger samtidigt att regeringen måste övertyga både allmänheten och kollegor i regeringen.

The Guardians genomgång lämnar ett konkret stresstest: löftet om 3,5 procent innebär en flerårig omfördelning av resurser i storleksordningen tiotals miljarder pund per år, medan de första synliga besparingarna hittills kommit genom att stryka inhemska investeringsprojekt som redan fanns beslutade. Det säger något om incitamenten i ett system där internationella åtaganden snabbt blir tvingande, medan kostnaderna vältras över på väljare och andra budgetposter som saknar samma politiska skydd.