Nato kräver trovärdiga planer för femprocentsmålet

Natos generalsekreterare Mark Rutte krävde på måndagen att medlemsstaterna kommer till veckans toppmöte i Ankara med ”tydliga, konkreta och trovärdiga” planer för att nå alliansens nya utgiftsmål. Enligt The Independent är riktmärket, som Natos 32 medlemsländer enades om i fjol, 5 procent av bruttonationalprodukten i ”försvarsrelaterade utgifter”, uppdelat i 3,5 procent till kärnförsvaret och 1,5 procent till infrastruktur som vägar, broar och hamnar.

Siffran 5 procent fyller flera syften samtidigt. Den fungerar som ett lugnande paket för regeringar som vill visa handlingskraft mot Ryssland, och som ett förhandlingskort gentemot ett USA som signalerar att man vill minska sin säkerhetsroll i Europa. Den är också ett sätt att räkna in politiskt enklare utgifter – transportleder och logistik – under en försvarsrubrik, även när statsbudgetarna redan är hårt pressade.

Ruttes formulering om ”sätt att övertyga en eller två medlemmar” pekar på Natos grundläggande genomförandeproblem: alliansen kan sätta mål, men den kan varken ta ut skatt, låna eller tvinga nationella parlament att rösta igenom anslagen. The Independent uppger att Spanien ställt sig bakom 5-procentsmålet men samtidigt hävdar att landet kan uppfylla Natos säkerhetskrav utan att lägga så mycket pengar, och att vissa länder fortfarande har svårt att nå det äldre 2-procentsmålet. Glappet mellan högtidliga utfästelser och faktiska budgetbeslut är ofta där toppmöteskommunikéer förlorar all betydelse.

Budskapet från Washington levereras med mindre artigheter. Artikeln citerar USA:s ambassadör vid Nato, Matthew Whitaker, som säger att Trumpadministrationen väntar sig att alla allierade ”omedelbart börjar röra sig” mot 5 procent med stor skyndsamhet, men utan att ange vilka åtgärder USA kan vidta mot eftersläntrare. Trump har tidigare hotat att inte försvara medlemmar som inte lever upp till utgiftsförväntningarna, och har krävt ”lojalitet” efter att vissa allierade inte velat tillåta användning av sina militärbaser i det amerikansk-israeliska kriget mot Iran.

Nato planerar enligt The Independent en ”stor presentation” av inköp som ska finansieras av utgiftsökningen, bland annat ett projekt för att ersätta en åldrande flotta av övervakningsflygplan. Men artikeln pekar också på en strukturell begränsning: Nato äger inte merparten av vapensystemen; det gör medlemsstaterna. Tillkännagivanden blir därför beroende av nationella anskaffningsprocesser, industriell kapacitet och inrikespolitik – faktorer som inte låter sig styras i toppmötets tempo.

En separat varning kommer från Europas egna balansräkningar. The Independent rapporterar att Europeiska stabilitetsmekanismen bedömt målet som genomförbart, men varnat för att Europas försvarsupprustning – som på kort sikt i stor utsträckning finansieras med lån – håller på att bli en central fråga för finanspolitiken under det kommande årtiondet.

I Ankara kommer alliansen att be regeringar lova både fler stridsvagnar och fler broar. Den svåra delen blir att skriva budgetar som överlever nästa val.