EU inför tillfällig tullhanteringsavgift på lågprisförsändelser

Från och med 1 juli tas en tillfällig tullhanteringsavgift på 3 euro ut på lågprisförsändelser som kommer in i EU från länder utanför unionen, enligt Euronews rapportering om EU-kommissionens nya åtgärd. Avgiften gäller nätköp som skickas direkt till konsument när varornas värde är högst 150 euro, och den ska gälla till 1 juli 2028 medan Bryssel driver igenom en större tullreform. Kommissionen säger att avgiften tas ut av näthandelsplattformarna, inte av köparna, men medger samtidigt att man inte kan styra hur säljare och plattformar för över kostnaden.

Åtgärden riktar in sig på en del av handeln som vuxit just därför att den upplevda extrakostnaden för att beställa en billig pryl från andra sidan jordklotet gjorts nästan obefintlig. Tullmyndigheter måste ändå klassificera varor, registrera deklarationer och göra efterlevnadskontroller oavsett om paketet innehåller ett tillbehör för 5 euro eller en apparat för 500 euro. Kommissionen beskriver avgiften som ett sätt att täcka handläggningskostnader och jämna ut konkurrensen för EU-baserade företag. Detaljerna är avgörande: de 3 eurona tas ut per ”varuslag” enligt tulltaxans klassificering, inte per beställning. Euronews noterar att en varukorg med exempelvis två T-tröjor, en telefon och en klocka kan utlösa avgiften tre gånger, innan mervärdesskatt.

Den konstruktionen styr marknadsplatsernas logistikval och flyttar frågan om vem som bär risk. Plattformar som kan låta beställningar gå via lager inom EU kan helt undvika avgiften, eftersom paketet då inte längre kommer in i EU:s tullområde som en direktimport till konsument. Euronews hänvisar till uppgifter från Amazon om att de flesta varor som beställdes via företagets EU-butiker 2025 skickades från inom EU, vilket gör att många kunder i praktiken skyddas från den nya avgiften. För säljare som tidigare förlitat sig på direktleveranser från utanför unionen är alternativet att i förväg lägga varor på lager i Europa, vilket binder kapital, ger lagerkostnader och kräver gissningar om efterfrågan.

Euronews beskriver också hur Temu förberett sig genom att uppmuntra handlare att lagra varor i europeiska lager och i vissa fall själv lagerhålla lokalt. Förskjutningen är inte bara geografisk utan även finansiell: varor i lokala lager importeras i större partier, ofta med båt, i stället för att skickas som enskilda paket med flyg. Storskalig import deklareras till grossistvärden snarare än detaljhandelsvärden, vilket förändrar hur kostnader syns i leveranskedjan och hur lätt de kan kopplas till en enskild konsuments kassa.

Kommissionen kan säga att konsumenterna inte ”juridiskt” betalar avgiften, men köparna märker den där det spelar roll: i slutpriset. I en provbeställning som Euronews rapporterar om dök en avgift för ”importkostnader” upp i kassan för en order som skickades från utanför EU till Belgien. Avsikten är att göra gränsöverskridande näthandel mindre friktionsfri; marknadens svar blir att flytta friktionen uppströms till lager, lagerhållningsrisker och frakt i containrar.

Tre euro är tillräckligt lite för att vara försumligt vid ett dyrare köp och tillräckligt mycket för att spela roll när varan är billig. Samtidigt tas avgiften ut vid tullhanteringen oavsett om varan egentligen var värd pappersarbetet från första början.