Edinburghforskare rangordnar virus efter pandemirisk

Forskare vid Edinburghs universitet har, enligt Ars Technica, sammanställt en lista som försöker rangordna världens virus efter pandemirisk. Katalogen utgår från ett enkelt men ofta förbisett kriterium i pratet om ”sjukdom X”: kan viruset spridas effektivt mellan människor.

De flesta år identifierar forskare bara en handfull virus som aldrig tidigare setts hos människor, och den takten har i stort sett varit stabil sedan 1960-talet, skriver Ars Technica. De flesta sådana fynd hamnar i medicinska tidskrifter utan större efterverkningar, men ett fåtal – hiv-1 1983 och sars-cov-2 2020 – har ritat om både folkhälsan och de offentliga finanserna för årtionden framåt. Edinburghgruppens idé är att behandla virusers ”inträde” i människan som en återkommande och spårbar process, och att använda historiska mönster för att avgöra var övervakning och laboratoriearbete bör koncentreras.

Katalogen lutar tungt åt ribonukleinsyrevirus, som dominerat de senaste pandemierna. Tusentals arter av sådana virus har identifierats, men bara en liten del infekterar människor, och många av dem är djurburna – de ”hoppar över” från djur men sprids inte vidare från människa till människa. Ars Technica uppger att ungefär två tredjedelar av virusen på listan hamnar i den kategorin: tacksamma som rubriker, men begränsade i hur stora utbrott de kan upprätthålla.

Det kostsamma problemet är i stället den mindre gruppen virus som redan smittar mellan människor. Ett virus som kan röra sig genom städer och transportnät behöver inte ”utveckla smittsamhet” för att orsaka kris; det behöver bara få en chans. Ars Technica pekar på hur utbrott kan ändra karaktär när de flyttar från avlägsna miljöer till tätbefolkade områden, och tar 2014 års utbrott i Västafrika av Zaire-ebolavirus som exempel på vad som händer när geografi och förbindelser förändras.

Katalogen går också emot en vanlig farhåga: att ett rent djurburet ribonukleinsyrevirus gradvis skulle mutera till ett virus som smittar mellan människor efter upprepade ”överhoppningar”. Ars Technica återger forskarnas påstående att det saknas dokumenterade exempel på att ett ribonukleinsyrevirus gjort just den övergången, och nämner rabies som motexempel – många mänskliga fall, men ingen varaktig smittspridning mellan människor. Risken, enligt detta synsätt, koncentreras i stället till virus som redan kan spridas mellan människor men som ännu inte prövats mot modern rörlighet och svagheter i folkhälsoarbetet.

Listan är tänkt att gå att använda i praktiken. En kort förteckning över ”utbrottsvirus” presenteras som en stark indikator på vilka smittämnen som senare blir folkhälsonödlägen, och Ars Technica noterar att flera ursprungliga poster – såsom zika, chikungunya, oropouchevirus och mpox – sedan dess har drivit stora epidemier. Det gör katalogen mindre till ett spekulativt domedagsregister och mer till ett budgetunderlag: den antyder att beredskap beror på att finansiera det oansenliga arbetet med att övervaka kända virusfamiljer och bygga svarsförmåga innan nästa kedjereaktion via flygplatser och sjukhus tar fart.

Ars Technica beskriver projektet som ett försök att göra virusupptäckter till något annat än en rad överraskningar, och i stället en hanterad kö. Men den lämnar regeringar med samma praktiska prov: om de är beredda att betala för övervakning och beredskap när de farligaste smittämnena, per definition, ännu inte orsakar en akut kris.