Blandat

Storbritannien vill licensiera veterinärkliniker och införa pristak på receptavgift

Ny tillsyn med inspektioner och offentliga efterlevnadsrapporter ska göra priser jämförbara, marknad domineras av sex kedjor där riskkapital och Mars Petcare äger merparten

Bilder

Mandatory price lists and transparency over the ownership structure of practices could also be brought in. Photograph: XiXinXing/Getty Images Mandatory price lists and transparency over the ownership structure of practices could also be brought in. Photograph: XiXinXing/Getty Images theguardian.com

Brittiska ministrar överväger ett nytt licenssystem för veterinärkliniker som bland annat skulle sätta ett tak för avgiften på recept för husdjur: högst 21 pund, enligt The Guardian. Förslagen, som presenteras i en vitbok, innehåller även inspektioner, offentliggjorda rapporter om efterlevnad och obligatoriska prislistor. Tanken är att räkningar ska bli lättare att jämföra mellan olika aktörer.

Initiativet kommer i en marknad som under radarn har koncentrerats. The Guardian hänvisar till siffror som visar att mer än 60 procent av Storbritanniens veterinärkliniker helt eller delvis ägs av sex koncerner: CV, Pets at Home, Medivet, IVC, VetPartners och Linnaeus. Fem av dessa ägs av riskkapitalinvesterare, medan Linnaeus ägs av Mars Petcare, som ingår i den amerikanska konfektyrkoncernen Mars. Den brittiska konkurrens- och marknadsmyndigheten slog 2024 fast att allmänhetens nöjdhet med kostnaderna för veterinärtjänster var låg och att konkurrensen var svag, med stora kedjor i dominerande ställning.

För hushållen syns trycket redan i utgifterna. Djurägare lade mer än 6,7 miljarder pund på veterinär och andra tjänster under 2024, och ett genomsnittligt hushåll med husdjur betalade 390 pund, skriver The Guardian. Dyrare ingrepp kan snabbt spräcka den nivån: operation för korsbandsskada hos hund kan kosta 500 pund eller mer. Ministrarna menar att tydligare priser och ett tak på receptavgiften skulle minska ”oväntade räkningar” och göra det lättare att byta leverantör.

Reformerna speglar också hur långt branschen har rört sig från de antaganden som finns inbyggda i dagens regelverk. Lagen om veterinärkirurger är från 1960-talet, då sektorn i hög grad var jordbruksinriktad och dominerades av små familjedrivna mottagningar. I dag handlar merparten om smådjur, och många kliniker ingår i koncernstrukturer med flera enheter. Aktivister som The Guardian citerar menar att koncentrationen har minskat konsumenternas valmöjligheter och flyttat fokus mot vinst. Tidningen pekar också på ett fall som kritiker använder: 2024 stängde Great Western Exotics, beskrivet som den ledande veterinären för exotiska djur och Storbritanniens enda utbildningscentrum för fågelmedicin, efter att ha köpts av ett stort konglomerat.

Konkurrensmyndighetens chef Sarah Cardell stödjer regeringens inriktning och beskriver licenskrav och tillsyn som ett sätt att göra veterinärföretag ”ansvariga” inför en oberoende tillsynsmyndighet. Men om detta i praktiken ger lägre totalkostnader, eller mest innebär mer administration kring samma prissättningsmakt, beror på vad en tillsynsmyndighet faktiskt kan driva igenom i en marknad där ägandet blir alltmer koncentrerat. När staten dessutom går in och detaljreglerar en enskild avgift uppstår ett klassiskt incitamentsproblem: aktörer kan flytta intäkter till andra poster, vilket gör att slutnotan inte nödvändigtvis sjunker.

Om förändringarna genomförs skulle varje veterinärklinik behöva en officiell verksamhetslicens, på liknande sätt som vårdcentraler och äldreboenden. Receptavgiften skulle samtidigt bli en av få kostnader som djurägare med rimlig säkerhet kan förutse redan innan besöket ens har börjat.