USA bombar iranska mål vid Hormuzsundet

Amerikanska styrkor nära Hormuzsundet genomförde den 9 juli kraftiga angrepp mot iranska mål, efter att president Donald Trump meddelat operationen några timmar tidigare, rapporterar El País. USA:s centralkommando uppgav att angreppen syftade till att försämra Irans förmåga att hota sjöfartens frihet, efter att Teheran anklagats för nylig aggression mot handelsfartyg och civila besättningar.

För Europa följer upptrappningen ett välkänt mönster: en säkerhetschock i Persiska viken blir inom timmar en energi- och försäkringschock i europeiska huvudstäder. El País skriver att Trumps första uttalanden sammanföll med ett fall i Spaniens Ibex-index och en uppgång i oljepriset, en påminnelse om att Hormuzsundet fortfarande fungerar som prissättningsmaskin för allt från transporter till livsmedel. När Washington säger sig skydda sjöfartslederna avgör man samtidigt vilka risker som ska bakas in i världshandeln – och vilka länder som förväntas bära kostnaden.

Den omedelbara utlösande faktorn var enligt El País en serie angrepp som inleddes den 6 juli, där Iran slog mot minst tre handelsfartyg kopplade till saudiska, emiratisk och qatariska intressen. Washington svarade med att återkalla sitt tillstånd för internationell försäljning av iransk olja – ett tillstånd som Teheran bara veckor tidigare säkrat genom en bilateral avsiktsförklaring som undertecknats på distans i mitten av juni. Avsiktsförklaringen, som beskrivs som ungefär en och en halv sida lång, stakade ut en färdplan mot en bredare uppgörelse om Irans kärnprogram och sundets framtid, med en tidsfrist på 60 dagar fram till slutet av augusti.

Den ordningsföljden är viktig eftersom den visar hur snabbt en förhandlad reträttväg kan göras om till ett påtryckningsmedel. I El País’ beskrivning erbjöd samma amerikanska regering först ett tillfälligt oljeutrymme och använde sedan tillbakadragandet som pressverktyg när sjöfarten attackerades. Irans parlamentstalman Mohammad Bagher Ghalibaf anklagade USA för att ha brutit vapenvilan och hänvisade till angreppen, den återinförda oljespärren och israeliska angrepp i Libanon – en fråga som Iran enligt El País krävt skulle ingå i avsiktsförklaringen i juni.

För Europa handlar följdverkningarna mindre om de uttalade militära målen än om vad som blir det nya normala. Ett Natotoppmöte i Ankara pågick parallellt med krisen, där Trump offentligt signalerade att fler angrepp var sannolika, samtidigt som han senare antydde att operationen skulle vara ”över mycket snabbt”, enligt El País. Marknader, rederier och energiköpare kan inte prissätta ”mycket snabbt”; de prissätter möjligheten att nästa störning också är ett politiskt beslut.

Den 9 juli bekräftade USA:s centralkommando angreppen kort efter att tidpunkten meddelats, medan Teherans förhandlare offentligt framställde samma agerande som bevis för att vapenvilespåret kollapsat. Tidsfristen i avsiktsförklaringen står kvar i kalendern, men sjöfartslederna bevakas nu med flyganfall.