Italien utvisar två ryska militärattachéer för spioneri

Italien har beordrat två ryska militärattachéer att lämna landet inom tre dagar, efter att Rom anklagat dem för spioneri. Utvisningarna kommer bara dagar efter att italiensk polis meddelat att två tidigare italienska underrättelsemän gripits, misstänkta för att ha fört vidare hemligheter om militärt bistånd till Ukraina till ryska kontaktpersoner, enligt Euronews.

Italiens utrikesminister Antonio Tajani sade att beslutet var ett svar på ”allvarliga och oacceptabla inblandningshandlingar” från Moskva, och namngav de utvisade som Ivan Petrovitj Gorbatsjov och Michail Vasiljevitj Astachov. Åklagare uppger, enligt Euronews, att det rört sig om ett nätverk som inte bara hanterat abstrakta ”statshemligheter” utan konkreta driftsuppgifter: information om militärt stöd till Ukraina, däribland material kopplat till det italiensk-franska luftvärnssystemet SAMP/T som enligt plan ska levereras till Ukraina 2026, samt Aster-robotar som redan skickats till Kiev. Samma rapportering säger att ryska mottagare sökt detaljer om ett Natouppdrag i Bulgarien och om det italienska företaget Avio, som tillverkar motorer till drönare och överljudsrobotar.

Fallet pekar på ett välkänt europeiskt mönster: den mest betydelsefulla ”hybrida” verksamheten är ofta inte en spektakulär dataintrångsattack, utan den uthålliga utvinningen av institutionell kunskap – vem som bevakar vem, vad som skeppas när, och vilka byråkratiska flaskhalsar som går att påverka. I det här fallet uppger medieuppgifter som Euronews hänvisar till att den misstänkte även lämnat ut identiteter på italienska kontraspionageagenter som övervakade ryssar. Sådan information behöver inte vara formellt hemligstämplad för att vara värdefull; den är värdefull därför att den förändrar beteenden, tvingar säkerhetstjänster att bränna källor och organisera om.

Italienska myndigheter beskriver det misstänkta informationsflödet som långvarigt. La Stampa, citerad av Euronews, rapporterade om telefonsamtal som ska tyda på att ”tusentals” uppgifter lämnats över under en tolårsperiod. En advokat för den tidigare italienska underrättelsemannen förnekade landsförräderi och hävdade att mannen bara samlat in offentligt tillgänglig information – ett resonemang som, om det godtogs, skulle begränsa statens möjligheter att behandla systematisk insamling som spioneri när den kanaliseras via insiders och kombineras med tillgång.

Diplomatiska utvisningar är ett trubbigt verktyg, men också ett av få medel regeringar kan ta till snabbt utan att behöva blotta utredningsmetoder i domstol. Rysslands utrikesministerium, citerat av RIA Novosti, sade att man kommer att svara med ”ett lämpligt svar”, medan Rysslands ambassadör i Italien Sergej Paramonov beskrev åtgärden som ett försök att begränsa ryskt inflytande. Denna typ av motåtgärder är inget nytt: Euronews noterar att efter ett tidigare italienskt fall utvisade Rom ryska tjänstemän och Moskva svarade med att utvisa en italiensk diplomat.

Italiens försvarsminister Guido Crosetto kallade det senaste fallet ”bara toppen av ett isberg”. Isberget för europeiska stater är att varje ytterligare lager av hemlighetsmakeri och granskning bromsar upphandling och samordning – samtidigt som varje läckt detalj kan göra en framtida leverans, förflyttning eller förhandling dyrare. Incitamenten blir därmed skeva: systemen måste både vara snabba nog att fungera politiskt och logistiskt, och så täta att insiders inte kan läsa av hela kedjan inifrån.

För tillfället är det konkreta utfallet framför allt formellt: två militärattachéer måste packa och åka, och italienska åklagare ska förhöra en tidigare underrättelseofficer medan landet försöker reda ut hur mycket av dess Ukraina-flöde som kan ha kartlagts från insidan.