Afrika

Unesco räknar att utvecklingsländer betalar mer till utländska fordringsägare än på skolan

113 länder lägger större summor på utlandsskuld än på utbildning och i Afrika söder om Sahara är skuldbetalningarna 3,6 gånger högre, privata långivare i Storbritannien och USA kan stoppa skuldavtal medan givare skär ned biståndet och obligationskuponger väger tyngre än skolbudgetar som inte kan drivas i domstol

Bilder

A school in Bolgatanga, Ghana. In sub-Saharan Africa, countries spent 3.6 times more on debt than education last year. Photograph: Unicef/Noorani A school in Bolgatanga, Ghana. In sub-Saharan Africa, countries spent 3.6 times more on debt than education last year. Photograph: Unicef/Noorani theguardian.com
Lack of funding for schools is disrupting children’s education. Photograph: Mulugeta Ayene/Unicef Lack of funding for schools is disrupting children’s education. Photograph: Mulugeta Ayene/Unicef theguardian.com

Nya siffror från Unesco, återgivna av The Guardian, visar att utvecklingsländer 2025 i stor skala betalade mer till utländska långivare än de lade på att utbilda sina barn. Enligt Unesco gick ränte- och amorteringsbetalningar på utlandsskulder före utbildningsutgifter i 113 utvecklingsländer. I Afrika söder om Sahara var skuldbetalningarna 3,6 gånger större än satsningarna på utbildning.

Uppgifterna kommer samtidigt som givarländer drar ned. Unesco uppskattar att låginkomstländer och lägre medelinkomstländer 2023 förlorade 21 procent av det utbildningsbistånd de tidigare fått, och varnar för att minskningen kan nå 30 procent till 2027. The Guardian rapporterar att Afghanistan, Mali, Niger och Liberia redan sett utbildningsbiståndet falla med mer än 40 procent på tre år. Det märks inte som någon abstrakt ”budgetpress” utan som skolor som inte klarar grundläggande driftkostnader och lärare som inte får lön.

Skuldbetalningarna har stigit i spåren av en rad chocker som regeringar inte kalkylerade med: covid-19, högre energikostnader, stigande räntor och klimatrelaterade katastrofer. Unesco uppger att återbetalningarna från fattigare länder nådde en 35-årshögsta nivå 2024, och att en grupp på 56 länder samma år lade nästan en femtedel av sina totala inkomster på att betala av lån. För de mest skuldsatta staterna blir avvägningen ännu brutalare: Unesco säger att 18 av dem betalade fem gånger så mycket i skuldåterbetalning som de lade på utbildning, medan Sri Lanka lade upp till 16 gånger mer.

Det som gör cirkeln svår att bryta är, enligt The Guardian, att omförhandlingsuppgörelser kan stoppas av långivare som inte behöver ta konsekvenserna när skolor och sjukhus skär ned. Tidningen pekar på att privata långivare, ofta baserade i Storbritannien och USA, har blockerat skuldavskrivningsavtal och nämner Etiopien som ett färskt exempel. Unesco vill se en förskjutning från kortsiktiga lättnader till mer långsiktiga upplägg som gör att regeringar kan fortsätta finansiera grundläggande samhällstjänster medan skulderna omstruktureras. Att stänga klassrum för att hålla betalningsplaner gör annars ”budgetsanering” till svagare humankapital, lägre tillväxt och ett ännu svårare skuldproblem längre fram.

Organisationen Debt Justice, som The Guardian hänvisar till, uppmanar Storbritannien att använda sitt ordförandeskap i G20 år 2027 för att ändra processen, bland annat genom snabbare tidsramar och regler som hindrar privata fordringsägare från att sabotera uppgörelser. Förslaget skulle flytta mer av skuldavskrivningsmaskineriet in under engelsk rätt, där många statliga skuldkontrakt är skrivna.

Unescos sammanställning för 2025 visar i praktiken hur dussintals regeringar prioriterade obligationsräntor framför skolbudgetar. Skulderna kunde drivas in i domstol; utbildningsplanerna kunde det inte.