Trumpadministrationen luckrar upp amerikanska lagen om hotade arter

Trumpadministrationen har nu fastställt en regeländring som river upp en långvarig tolkning av USA:s lag om hotade arter. Enligt The Guardian har lagen i praktiken ansett att förstörda livsmiljöer kan räknas som otillåten ”skada”. När den tolkningen nu tas bort blir det lättare att exploatera områden där hotade djur lever, genom byggprojekt, skogsavverkning, gruvdrift och andra markanvändningar. Ändringen tillkännagavs av USA:s inrikes- och handelsdepartement.

I decennier har lagens skarpa verkan vilat på en enkel princip: vill man skydda en art måste man också skydda platsen där den lever. The Guardian påminner om att USA:s högsta domstol 1995 godtog den breda definitionen i ett mål kopplat till skydd av gammelskog för fläckugglor. Den nya regeln vänder på perspektivet och beskriver begränsningar som bygger på livsmiljöskydd som ett ”myndighetsintrång” som stör äganderätten. Inrikesminister Doug Burgum hävdar att myndigheter använt lagen för att stoppa laglig markanvändning och belasta familjer och företag.

Administrationen agerar i ett läge där den främsta drivkraften bakom artförluster inte är tjuvjakt utan hur marken används. Förstörelse av livsmiljöer ses allmänt som det hårdaste trycket mot den biologiska mångfalden. The Guardian hänvisar till en bedömning från 2019 av den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, som uppskattade att omkring en miljon arter globalt hotas av utrotning. Artikeln lyfter också följdverkningar: när landskap förändras kan arter som är beroende av varandra slås ut i kedjor, så att ett enskilt tillståndsbeslut i praktiken kan utlösa en bredare kollaps i ett ekosystem.

Lagen om hotade arter försvaras ofta med siffror. Mer än 1700 arter är listade, och lagen tillskrivs att ha förhindrat utrotning för den stora majoriteten. The Guardian nämner vithövdad havsörn som ett känt återhämtningsfall och uppger att lagen har hindrat 99 procent av de listade arterna från att dö ut. Stödet är heller inte begränsat till miljöorganisationer; tidningen hänvisar till en opinionsmätning som visar brett väljarstöd för full finansiering.

Det som ändras med den nya regeln är i stor utsträckning vem som bär kostnaden för osäkerheten. En exploatör kan gå vidare med mindre juridisk risk för att försämra livsmiljöer, medan nackdelen – en artnedgång som är svår att vända – kommer senare och sprids över allmänheten. Det är ett klassiskt upplägg där vinsterna privatiseras i närtid medan kostnaderna socialiseras och blir diffusa. Naturskyddsgrupper som citeras av The Guardian beskriver skiftet rakt på sak: juristen Kristen Boyles vid Earthjustice säger att det är första gången en administration formellt intar ståndpunkten att arter inte ska skyddas mot förändringar av livsmiljöer som förstör platser där de lever, föder upp ungar eller söker föda.

Politiken flyttar också striden från vetenskaplig prövning till domstol. The Guardian rapporterar att hundratusentals offentliga yttranden motsatte sig ändringen, och grupper som Center for Biological Diversity säger att arter som järv, monarkfjäril och floridamanat kommer att pressas närmare gränsen. Administrationen satsar samtidigt på att snävare definitioner ska minska myndighetsfriktion i sektorer där tillgång till mark snabbt kan omvandlas till intäkter.

I Florida gick manat upp till ytan vid ett naturreservat samtidigt som regeln tillkännagavs. Den juridiska definitionen av ”skada” ändrades på papperet, medan livsmiljöerna som berörs låg kvar där de alltid legat.