Flyktingar tvingas tälta utanför mottagningskontor i Durban

Omkring 450 flyktingar och asylsökande, främst från Demokratiska republiken Kongo, har i veckor slagit läger utanför Durbans mottagningskontor för flyktingar efter en våg av främlingsfientligt våld som drivit dem från deras hem, rapporterar El País. Tidningen beskriver familjer som sover utomhus, däribland ett kongolesiskt par vars tre månader gamla barn tillbringat större delen av sitt liv på en madrass på en trottoar. Upptrappningen började i maj i KwaZulu-Natal sedan brottsliga händelser kopplats till utländska medborgare utan bevis.

Sydafrika har sett mönstret förut: en liten andel av befolkningen får bära en oproportionerligt stor del av skulden. El País uppskattar att utlänningar utgör omkring 4 procent av landets befolkning, men beskriver samtidigt hur grupper i bostadsområden går från dörr till dörr, bryter sig in om ingen öppnar och hotar, misshandlar, plundrar eller tar över migranters hem och småföretag. En kongolesisk budarbetare berättar för tidningen att han misshandlades med käppar när han hämtade ett paket och fick höra att utlänningar inte får arbeta i Sydafrika.

Den mest avgörande detaljen i berättelsen är inte slagorden utan den underförstådda frånvaron av faktisk ordningsmakt. Offer säger till El País att överfallen sker ”till och med framför polisen” utan att de skyddas. När staten i praktiken avstår från att upprätthålla sitt våldsmonopol blir det en signal till alla inblandade: risken för angriparna är låg och kostnaden för offren hög. Då sprids ett budskap snabbare än alla officiella fördömanden: det är säkrare att fly än att anmäla, och att återvända ”hem” kan framstå som mindre riskfyllt än att stanna.

Följderna byggs sedan på i vardagliga, men förödande, led. En kongolesisk barberare i El País’ skildring förlorade sitt arbete efter att hans butik vandaliserats; familjens äldre barn slutade gå i skolan eftersom de inte kan ta sig dit. Tusentals har lämnat sina hem, och många har valt att återvända till sina ursprungsländer, uppger tidningen. Det som börjar som gatans våld slutar som förlorad skolgång, förlorade inkomster och en tyst ommöblering av vilka som tillåts bo och arbeta var.

Durban, som beskrivs som ett av våldets centrum, har nu flyktingar som sover utanför just den myndighet som är tänkt att handlägga deras ärenden. Mottagningskontoret står kvar; de människor det ska betjäna tvingas bo på trottoaren utanför.