Japan samlar underrättelsetjänster under nytt nationellt råd

Japan går mot att samla den underrättelseverksamhet som i dag är utspridd mellan departement och säkerhetsorgan under ett nytt nationellt underrättelseråd. Enligt El País är det landets största omdaning av underrättelsesystemet sedan andra världskriget. Reformen antogs av parlamentet i maj, ska börja gälla sommaren 2026 och ska ledas av premiärminister Sanae Takaichi. I ett andra steg, planerat till 2027, ska Japan dessutom skapa en utlandsinriktad underrättelsetjänst – något landet inte haft sedan de allierade efter kriget avvecklade den japanska krigsmakten och dess apparat.

Förändringen tar sikte på ett praktiskt problem som Japan byggt in i sin egen förvaltning: myndigheter har samlat in information, men har inte haft någon rättslig skyldighet att dela den. El País skriver att splittringen gjort att japanska diplomater under internationella kriser blivit beroende av underrättelser från andra länder, och att Japan fått rykte om sig som ett ”spionparadis”. Begreppet fick spridning efter att en före detta KGB-officer 1979 vittnade inför USA:s kongress om hur lätt det var att få ut hemligheter i Japan. En forskare som El País hänvisar till säger att Japan saknat rättsligt stöd för administrativ avlyssning som skulle kunna bidra till att upptäcka eller lagföra utländskt spioneri innan misstänkta hinner lämna landet.

Den nya strukturen är tänkt att föra polis, inre säkerhetstjänster samt utrikes- och försvarsdepartementen in i en gemensam kedja. En nationell underrättelsemyndighet ska samla in och analysera information och sedan föra den vidare till rådet, som sätter prioriteringar och fattar politiska beslut. Centraliseringen är samtidigt ett politiskt vägval. Takaichi, som tillträdde i oktober 2025, har gjort återupprustning till en huvudfråga och beskrivit reformen som ett skydd för nationella intressen i vad hon kallar den allvarligaste och mest komplexa säkerhetsmiljön sedan efterkrigstiden.

El País pekar på kinesiskt spioneri som en drivkraft och beskriver hur Peking investerar tungt i underrättelseoperationer och använder studenttäckmantlar för att hämta tekniska hemligheter från japanska universitet och laboratorier. Nordkorea finns också kvar i bakgrunden av inrikespolitiken: Japans olösta kidnappningsärende präglar fortsatt allmänhetens förväntningar på att staten ska veta mer, tidigare, och agera. Artikeln noterar att anhöriga till de kidnappade träffade USA:s president Donald Trump under hans besök i Tokyo i oktober 2025 och bad honom ingripa gentemot Kim Jong-un.

Japan hyser redan tusentals amerikanska soldater och har tillgång till underrättelser från USA:s underrättelsetjänst enligt säkerhetsfördraget från 1960. Det nya rådet ska fungera vid sidan av den relationen och göra utländska underrättelser till ett komplement snarare än en ersättning. Ur ett europeiskt perspektiv är det en påminnelse om hur beroendeställningar byggs in i säkerhetspolitiken: den som inte kan samordna sin egen informationsinhämtning tvingas låna andras – och betalar med handlingsfrihet.

Reformens första steg är alltså ett råd som kan kräva ut information som japanska organ tidigare kunnat hålla för sig själva. Det andra steget är en utlandsinriktad underrättelsetjänst – uppbyggd flera decennier efter att Japan lärt sig att fungera utan en sådan.