Andy Burnham tar över som Labourledare och väntas bli premiärminister

Enligt Euronews väntas Andy Burnham på fredag utses till Labourpartiets nye ledare och på måndag ta över som Storbritanniens premiärminister. Partiet uppger att Burnham fått 379 nomineringar från Labourledamöter i underhuset, av totalt 403 möjliga, efter att den sista tänkbara utmanaren avstått från att ställa upp. Han ska presenteras vid en presskonferens där han, enligt Euronews, kommer lova att vara ”utan ursäkter Labour” och utlova ”modet att laga de stora saker som politiken har försummat”.

Burnhams snabba och i praktiken oemotsagda klättring kommer efter att Keir Starmer i juni valde att avgå, sedan Labour gjort ett svagt lokalval i maj. Det påminner om att maktskiften i Westminster ofta kan drivas lika mycket av intern partimatematik som av ett allmänt val. Nomineringstalen som Euronews redovisar tyder på ett parlamentsparti som sluter leden tidigt och därmed minskar utrymmet för en öppen strid som normalt tvingar kandidater att lägga fram detaljerade budgetplaner och tåla hård granskning. Det är relevant eftersom Burnham kommer in med ett tydligt varumärke från utanför London: som borgmästare i Stor-Manchester sedan 2017 byggde han en nationell profil genom att försvara regionen i konflikter om nedstängningar under pandemin och hävda att centralmakten samlar på sig för mycket makt. Euronews skriver att han har lanserat idén om ett ”Downing Street i norr” och gjort decentralisering till ett huvudtema, vilket skulle flytta vissa beslut bort från Whitehall men också skapa nya skikt av myndighetsutövning och nya anspråk på offentliga medel.

Hans politiska budskap, som Euronews beskriver det, pekar mot en större statlig närvaro snarare än en mindre. Burnham har talat om att avskaffa ”sippra-ned”-ekonomi och föreslagit det största kommunala bostadsbyggnadsprogrammet sedan efterkrigstiden. Bostadsbyggande i den skalan avgörs i praktiken av planregler, markanskaffning och långsiktig finansiering. Det skapar också en lång kedja av kontrakt där leveranser är svåra att kontrollera i efterhand och där förseningar kan skyllas på allt från arbetskraftsbrist till störningar i leveranser. Storbritanniens ekonomiska utgångsläge gör dessutom löftena svårare att prissätta: landet brottas fortfarande med svag tillväxt och ansträngda offentliga tjänster, och varje nytt program konkurrerar med redan existerande åtaganden som är politiskt skyddade.

Europa finns också i bakgrunden av Burnhams positionering. Euronews noterar att han tidigare förespråkat att Storbritannien ska återinträda i Europeiska unionen, men att han mjukade upp linjen under valrörelsen i Makerfield. Han sade då att brexit varit skadligt, men menade samtidigt att det vore oklokt att återuppväcka brexitstriden. Förskjutningen följer ett mönster i brittisk politik: ledare signalerar gärna öppenhet för närmare band, men snävar in erbjudandet när de själva måste bära kostnaderna och hantera målkonflikterna. Burnhams återkomst till Westminster via ett fyllnadsval i juni — där han enligt Euronews besegrade utmanare från Reform UK och Restore Britain — visar också hur det politiska landskapet efter brexit i allt högre grad utkämpas kring inhemsk styrförmåga, inte bara kring Europafrågan i sig.

Burnham ska hålla sitt ledartal vid en presskonferens på fredag och kliva in på Downing Street på måndag med ett mandat som i första hand byggts i ett partirum, snarare än genom en nationell valkampanj.