Trycket ökar för särskilt brott mot strypvåld i sexuella sammanhang, åklagare och kvinnojourer säger att dagens brottsrubriceringar missar beteendet och att statistiken blir blind, Högsta domstolen kan sätta praxis i ett enskilt fall innan politiken hinner skriva ny lag

Bilder

dn.se

Amanda Eriksson är verksamhetsutvecklare på kvinnojouren Lillasyster i Piteå. Hon möter kvinnor som utsätts för våld i nära relationer och berättar att våldet som kvinnor utsätts för sätter djupa spår. Det påverkar allt från kvinnors fysiska och psykiska hälsa, ekonomi, karriär och relationer. ”En av de vanligaste frågorna som jag får svara på är ’hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen?’”, säger hon. Foto: Mats Engfors Foto: Mats Engfors

Jenny Granqvist, kammaråklagare på åklagarmyndigheten, vill att staten utreder vad ett förbud mot strypvåld i sexuella sammanhang skulle innebära. Foto: Per Groth Foto: Per Groth

Engagemanget för våldutsatta kvinnor har funnits länge och blivit ett sätt för Amanda Eriksson att stå ut med verkligheten. ”För att orka med att världen ser ut så här, att kvinnor utsätts för våld av män, så behöver jag engagera mig själv”, säger hon. Foto: Mats Engfors Foto: Mats Engfors

Trycket ökar i Sverige för att införa ett särskilt förbud mot strypvåld i sexuella sammanhang. Kvinnoföreningar och åklagare menar att dagens brottsrubriceringar inte fångar beteendet tillräckligt tydligt, rapporterar Dagens Nyheter. Tidningen beskriver hur personal på ett kvinnojourhem i Piteå allt oftare får höra berättelser där strypning ingår i det sexuella våldet, och hur Åklagarmyndigheten vill att staten utreder hur ett särskilt brott skulle kunna utformas.

En central komplikation är att Sverige saknar en egen brottskategori för strypning under sex, vilket gör att det inte finns någon officiell statistik över hur vanligt det är. Åklagare säger till DN att dessa ärenden kan vara svåra att utreda, bland annat därför att det uppstår frågor om vad som – om något – har varit samtyckt, och var den rättsliga gränsen går när man inte kan samtycka till vissa former av allvarligt våld. DN rapporterar också att Högsta domstolen ska pröva ett fall som rör strypvåld, vilket kan skapa vägledning i rättstillämpningen redan innan någon ny lagstiftning finns på plats.

Samtidigt råder oenighet om vad ett förbud i praktiken skulle träffa. DN citerar sexologen Suzann Larsdotter, som vill skilja våldsam strypning från samtyckt erotisk strypning mellan vuxna. Hon beskriver den senare som beroende av kommunikation och samtycke och som något som ibland förekommer i sammanhang med sadomasochistiska sexuella praktiker. Andra som DN har talat med, däribland företrädare för kvinnoföreningar, menar att en lag kan få en normerande effekt, i likhet med lagstiftning som införts i Storbritannien.

Det som träder fram är ett vägval mellan tydligare straffrätt och förebyggande åtgärder längre uppströms. Kvinnojouren beskriver skam och skuld som skäl till att sexuellt våld ofta berättas om sent, efter att andra former av övergrepp redan har kommit upp. Den fördröjningen påverkar vilket bevisläge som finns, vilka åtalspunkter som kan bli aktuella och hur mycket tyngden hamnar på medicinsk dokumentation och vittnesmål snarare än på tekniska spår.

Kravet på ett särskilt brott drivs i en situation där rättsväsendet redan förväntas signalera samhällsnormer genom lag, samtidigt som det ska leverera fällande domar i ärenden som ofta är svåra att bevisa. DN:s genomgång visar åklagare som efterfrågar regler som är enklare att tillämpa, och kliniker och utbildare som menar att det unga lär sig om sex kan förändras snabbare än lagen.

Tills vidare, skriver DN, väntar Sverige både på en möjlig statlig utredning och på vad Högsta domstolen kommer att säga i ett enskilt mål.