Gaby Hinsliff: Brittisk politik blir en skyddad zon efter Ann Widdecombes död
Tredje politikermordet på tio år driver krav på dygnet runt-bevakning, Reform UK vill ha oreglerade nätplattformar men låta skattebetalarna ta notan för hoten
Bilder
A police officer outside the Houses of Parliament, London. Photograph: Matt Dunham/AP
theguardian.com
Gaby Hinsliff
theguardian.com
Ann Widdecombe, tidigare konservativ parlamentsledamot och senare talesperson för Reform UK, har dödats, enligt en krönika i Guardian av Gaby Hinsliff. Widdecombe blev 78 år och bodde ensam på Dartmoor i en pensionärsbungalow som hon kallade Widdecombe’s Rest, uppgifter som Times enligt Guardian återger. Polisen har inte offentligt klargjort något motiv.
Mordet inträffar i ett Storbritannien där angrepp på politiker blivit något återkommande snarare än en sällsynt avvikelse. Hinsliff påpekar att Widdecombe är den tredje brittiska politikern som dödats på ett decennium, efter att Jo Cox mördades under en polariserande folkomröstningskampanj och David Amess dödades några år senare. Varje gång har politiker lovat att tonläget ska sänkas och att demokratin är under angrepp; den praktiska följden har i stället blivit en stadig utbyggnad av säkerhetsrutiner, från bevakade mottagningar i valkretsarna till att polisnärvaro kring Westminster blivit normal.
Den här gången pekar den omedelbara reaktionen också mot en mer bytesinriktad diskussion om skydd. Keir Starmer och Kemi Badenoch uttryckte stöd för Nigel Farage, samtidigt som ledande företrädare för Reform UK anklagade myndigheterna för att inte skydda dem. Richard Tice citeras med att det kändes ”som om någon i etablissemanget vill se oss döda”. Farage ska enligt Guardian ha erbjudits upplägg liknande Badenochs men tackat nej och sagt att hans egna arrangemang var mer omfattande – ett indirekt erkännande av att säkerhet redan köps, skräddarsys och förstärks privat av den som har råd.
Där krockar resonemanget med Reform UK:s egen linje. Hinsliff lyfter partiets åtagande om oinskränkt yttrandefrihet på nätet och motstånd mot att reglera plattformar som förstärker och normaliserar hat, samtidigt som reaktionerna på Widdecombes död på nätet ska ha innehållit personer som öppet hyllade den. I samma andetag lovar partiet att, om det vinner val, ge varje parlamentsledamot dygnet-runt-skydd till en kostnad på miljarder. Mönstret är välbekant i modern politik: man motsätter sig begränsningar av de kanaler som driver hoten, men vill sedan lägga notan för följderna på skattebetalarna.
Hinsliff menar att polisinsatser ensamma inte kan lösa politiskt våld, och de detaljer hon tar upp visar varför. Ett land kan sätta in fler poliser och hårdgöra fler byggnader, men det går inte att enkelt bevaka varje offentligt framträdande, varje tågresor, varje lokalt möte eller varje hem. Ju mer politiken blir ett permanent skyddsläge, desto mer gallras det fram politiker som står ut med isolering, accepterar begränsad rörlighet och behandlar kontakten med allmänheten som en kontrollerad risk.
Widdecombe, som hade förlorat vänner i bombdådet mot hotellet i Brighton som nästan dödade Margaret Thatcher, såg en gång meningsutbyte som en del av arbetet och framställde sig inte som någon som behövde skyddas från det. Hon poserade för fotografier inne i sin pensionärsbungalow. Nu står en polis utanför parlamentsbyggnaden i London, och motivet till det senaste mordet är fortfarande okänt.