São Tomé och Príncipe väljer president

São Tomé och Príncipe höll på söndagen presidentval med omkring 142 000 registrerade väljare, enligt The Guardian. Ungefär 15 procent av de röstberättigade bor utomlands, en påminnelse om hur även en liten östats politik formas av utvandring och pengar som skickas hem. Den sittande presidenten Carlos Vila Nova söker en andra mandatperiod som oberoende i ett val som övervakas av observatörsmissioner, bland annat från Europeiska unionen, G7+ och Gemenskapen av portugisiskspråkiga länder.

Valet kommer efter en hård spricka i den politiska apparat som ursprungligen förde Vila Nova till makten. The Guardian spårar dagens konflikt till januari 2023, då Vila Nova avskedade premiärminister Patrice Trovoada. Det utlöste en långvarig konstitutionell tvist och en snabb kedja av regeringsskiften som kortvarigt även omfattade Ilza Amado Vaz, som avgick efter tre dagar. Landet har nu Américo Ramos som premiärminister, men valet har i praktiken blivit en folkomröstning om huruvida presidentämbetet kan fungera frikopplat från de partistrukturer som dominerar parlamentet.

Sprickan ritar också om de vanliga skiljelinjerna mellan regering och opposition. Det största oppositionspartiet, Rörelsen för São Tomé och Príncipes befrielse, stöder Vila Nova trots att partiet motsätter sig Oberoende demokratiska aktionen (ADI), det parti han representerade när han valdes 2021. Samtidigt stöder en ADI-fraktion som står Ramos nära Nito D’Abreu, partiets gruppledare i parlamentet och en av fyra utmanare till Vila Nova. Den tidigare premiärministern Jorge Bom Jesus försökte dra tillbaka sin oberoende kandidatur men missade tidsfristen och står kvar på valsedeln, vilket ökar risken för röstsplittring i ett val som kan kräva en andra omgång om ingen når över 50 procent.

Bakom manövrerna finns problem som väljarna märker i vardagen: korruptionsanklagelser, hög inflation, mycket hög arbetslöshet bland unga, återkommande brist på drivmedel och täta strömavbrott. D’Abreu använde en presidentdebatt till att kalla korruptionen landets största katastrof sedan självständigheten från Portugal 1975, en anklagelse som riktar sig lika mycket mot den styrande klassen som mot enskilda personer. Insatserna förstärks av geografin: São Tomé och Príncipe behandlas av västliga regeringar som en säkerhets- och sjöfartspartner i Guineabukten, en region som återkommande beskrivs som ett piratnäste.

Till och med kandidatlistan blev ett prov på institutionernas funktionssätt. Domingos Monteiro, känd som ”Nino” och ordförande i São Tomés fotbollsförbund sedan 2015, diskvalificerades av författningsdomstolen på grund av behörighetskrav kopplade till föräldrarnas kapverdiska ursprung och att de saknade naturalisering. Monteiro svarade med att anklaga domstolen för diskriminering och främlingsfientlighet, vilket gjorde ett juridiskt beslut till en politisk stridsfråga i ett land där medborgarskap och tillhörighet är politiskt laddade.

Vallokalerna stängde med observatörer på plats och ett startfält anpassat för en möjlig andra omgång. I ett land där strömavbrott och drivmedelsköer hör till valrörelsens kulisser kan valets mest oklanderliga resultat bli själva papperssedlarna.