Polisen utreder NHS-stiftelse för dråp genom grov företagsvårdslöshet efter morden i Nottingham
Psykiatrin behandlade Valdo Calocane före dåden och en lång kedja av missade överlämningar och uteblivna beslut pekas ut, ansvaret sprids mellan vård och polis tills våldet gör pärmarna till en berättelse
Bilder
Ian Coates, Barnaby Webber and Grace O'Malley-Kumar were killed on 13 June 2023 by Valdo Calocane. Composite: Nottinghamshire Police
theguardian.com
Emma Webber, the mother of Barnaby Webber, and Dr Sanjoy Kumar, the father of Grace O’Malley Kumar, at a memorial walk to lay flowers in Nottingham last year. Photograph: Danny Lawson/PA
theguardian.com
Polisen i Northumbria har inlett en utredning om företagsvållande till annans död mot Nottinghamshire Healthcare NHS Foundation Trust med anledning av morden i Nottingham 2023, rapporterar The Guardian. Trusten hade behandlat Valdo Calocane innan han dödade Ian Coates, Barnaby Webber och Grace O’Malley-Kumar. Den straffrättsliga utredningen löper parallellt med den offentliga utredning som redan pågår.
Tröskeln för företagsvållande handlar inte om huruvida en enskild kliniker gjorde en felbedömning, utan om huruvida en organisations riskhantering brast så grovt i förhållande till vad som rimligen kan krävas att det bidrog till dödsfall. I det här fallet pekar det som redan är känt offentligt på en lång kedja av missade överlämningar och beslut som inte följdes upp: Calocane tvångsvårdades flera gånger mellan 2020 och 2022, vägrade upprepade gånger medicinering och skrevs till slut ut ur vården i september 2022 efter uteblivna besök och efter att personal inte kunnat hitta honom, enligt The Guardian. Till utredningen har också lagts att en läkare vid en tidigare vårdperiod varnade för att han kunde ”sluta med att döda någon”, och vid tidpunkten för dåden fanns dessutom en utestående arresteringsorder eftersom Calocane inte infunnit sig i domstol i ett ärende om misstänkt våld mot en polis.
De här uppgifterna är viktiga eftersom de visar hur ansvar löses upp mellan institutioner som var och en bara förfogar över en del av helheten. Psykiatrin kan skriva ut en patient man inte får tag på; polisen kan misslyckas med att verkställa en arresteringsorder; och först efter våldet blir separata akter en sammanhängande berättelse. Spåret med företagsvållande är ett av få rättsliga verktyg som försöker ta höjd för kostnaden av den här ansvarsspridningen genom att fokusera på system snarare än individer, med möjlighet till kännbara böter och framtvingade förändringar i ledningen. Trusten har varit granskad sedan attackerna, och en rapport från Care Quality Commission i år slog fast att betydande förbättringar krävs, vilket ger en formell dokumentation av det som anhöriga hävdat sedan 2023.
För den brittiska statliga sjukvården hamnar fallet också i ett välbekant läge: en verksamhet förväntas bära risker som i praktiken rör allmän säkerhet, utan att fullt ut kontrollera de verktyg som skulle minska riskerna. Antalet säkra vårdplatser är begränsat, uppföljning beror på personaltid, och öppenvårdsteam kan inte tvinga fram medicinering annat än under snäva juridiska förutsättningar. När systemet fallerar kommer räkningen i form av utredningar, polisärenden och år av förtroendeskador – kostnader som inte syns i den budgetrad som en gång vägde in beslutet att skriva ut.
Polisen i Northumbria uppger att man har kontakt med offrens familjer och överlevande medan utredningen pågår. Den offentliga utredningen väntas lägga fram sina slutsatser nästa år.