USA sluter kärnkraftsavtal med Saudiarabien som kan öppna för urananrikning

USA har slutfört ett avtal om kärntekniskt samarbete med Saudiarabien som kan öppna för att kungadömet får anrika uran inom ett civilt program, rapporterar The Independent. Pakten undertecknades av USA:s energiminister Chris Wright och Saudiarabiens energiminister Abdulaziz bin Salman. USA:s energidepartement uppger att avtalet nu ska lämnas till kongressen för granskning.

Överenskommelsen beskrivs som ett så kallat ”123-avtal” i kombination med ett bilateralt skyddsåtagande, men regeringen har gett få konkreta besked om vad skyddskraven faktiskt innebär i praktiken. Enligt The Independent ingår inte Internationella atomenergiorganets tilläggsprotokoll, ett regelverk som utvidgar kontroll och verifiering. En gemensam amerikansk-saudisk studie väntas bana väg för en anrikningsanläggning – ett steg som ligger obekvämt nära den tekniska tröskeln för att kunna framställa material av vapenkvalitet, även om det presenteras som kommersiell bränslecykelkapacitet.

Washington har i åratal hävdat att begränsningar av anrikning och hårdare inspektioner är inträdesbiljetten för civila kärnkraftssamarbeten i instabila regioner. Om USA nu visar sig villigt att överföra känsligt kunnande utan de mest långtgående, internationellt övervakade skyddsmekanismerna ändras förhandlingsläget för andra som vill ha samma verktyg. Alexander Bollfrass vid International Institute for Strategic Studies kallade det en ”revolutionerande ny ansats” i icke-spridningspolitiken. Formuleringen säger något om hur ovanlig byteshandeln framstår: kommersiell tillgång och strategisk uppställning tycks väga tyngre än den kontrollarkitektur som tidigare betraktats som icke förhandlingsbar.

Tidpunkten spelar också roll. Beskedet kommer mitt under en amerikansk och israelisk konfrontation med Iran, där en central motivering är att hindra Teheran från att utveckla kärnvapen, samtidigt som Iran fortsätter hävda att landets anrikning är fredlig. Saudiarabiens ledning har tidigare signalerat att om Iran skaffar en atombomb kommer kungadömet att sträva efter en egen. I det ljuset är anrikningskapacitet inte bara en ingenjörsdetalj; den blir ett politiskt handlingsalternativ som kan hållas tvetydigt tills en kris tvingar fram klarhet.

Administrationens offentliga linje är att den inte undertecknar något avtal som skapar spridningsrisk. Utrikesminister Marco Rubio sade till reportrar att USA inte kommer att nå en uppgörelse som leder till risk för spridning, medan Wright sade att avtalen upprätthåller de högsta kraven på kärnsäkerhet och icke-spridning och bygger på teknik utformad i USA. Samtidigt noterar rapporteringen att amerikanska företag väntas delta i utvecklingen av Saudiarabiens program, och att avtalet är tänkt att gälla i årtionden – länge nog för att dagens försäkringar ska överleva dagens beslutsfattare.

Kongressen får nu ett ärende att granska, medan regionen på papperet får en ny väg till anrikning. Pakten undertecknades samtidigt som Washington fortsatte beskriva ett annat kärnprogram – Irans – som en oacceptabel fara.