Ben-Gvir leder massbesök på Tempelberget

Israels minister med ansvar för den inre säkerheten, Itamar Ben-Gvir, anslöt på torsdagen till tusentals judiska besökare på området kring al-Aqsa-moskén i Jerusalem, enligt The Guardian. Polisen eskorterade gruppen medan vissa bad, viftade med israeliska flaggor och sjöng nationalsången. Den islamiska waqf-myndigheten uppgav att 3 228 israeler gick in på området under förmiddagen, med fler väntade senare under dagen. Besöket sammanföll med Tisha B’Av, en judisk fastedag som högtidlighåller förstörelsen av två tempel som förknippas med platsen.

Området, som muslimer kallar al-Haram al-Sharif och judar Tempelberget, styrs av ett sedan decennier etablerat status quo: icke-muslimer får besöka platsen men får inte be där. Enligt The Guardian har Ben-Gvir upprepade gånger prövat denna ordning genom uppmärksammade besök och regeländringar som gjort judisk bön och religiösa föremål mer synliga på platsen. Han har beskrivit förskjutningen som en suveränitetsfråga och skrev att det skett ”enormt stora framsteg” och att judar som ber där ”känner sig som ägarna”.

I praktiken gör det en av regionens mest symboltyngda platser till en återkommande scen för inrikes israelisk politik, medan kostnaderna i stor utsträckning hamnar någon annanstans. Varje synlig förändring tvingar Jordanien, som har en förvaltarroll över muslimska heliga platser i Jerusalem, att reagera diplomatiskt men med begränsad hävstång över den israeliska polisens agerande på marken. Jordaniens utrikesministerium fördömde torsdagens stormning och uppmanade till internationellt tryck på Israel, ett välbekant mönster där uttalanden ersätter faktisk efterlevnad.

Status quo är inte ett abstrakt protokoll utan ett verktyg för riskhantering, byggt på minnet av tidigare upptrappningar. The Guardian noterar att Ariel Sharons besök år 2000 bidrog till att tända den andra intifadan, och att Hamas senare använde påstådda överträdelser vid al-Aqsa som en del av den uttalade motiveringen för attacken i oktober 2023, som man kallade ”al-Aqsa-floden”. När höga företrädare behandlar platsen som en arena för att demonstrera kontroll minskar avståndet mellan symbolhandlingar och konfrontation på gatan, särskilt när Gaza fortsatt fastnar i en rytm av vapenvilor och angrepp och regionen redan är pressad av konflikten mellan USA och Iran.

Inom Israel suddar händelsen också ut gränsen mellan statlig myndighetsutövning och aktivistisk provokation. Enligt The Guardian tillsatte Ben-Gvir tidigare i år en ideologisk bundsförvant som chef för Jerusalems polis, och en ledamot för Likud, Amit Halevi, deltog i en grupp som hissade flaggor och sjöng på området. När samma institutioner som ska upprätthålla reglerna samtidigt används för att omförhandla dem inför öppen ridå, blir den kvarvarande spärren inte lagen utan andra aktörers vilja att bära nästa varv av följdverkningar.

På torsdagsmorgonen gav waqf-myndighetens räkning av antalet besökare dagens hårda siffra. Resten – vad status quo numera betyder i praktiken – fick utläsas ur vilka som tilläts be, och vilka som var där för att skydda dem.