Två kvinnor i Uganda satt fem månader i fängelse efter anklagelse om kyss i offentligheten

Två unga kvinnor i nordvästra Uganda satt fängslade i fem månader efter att åklagare hävdat att de setts kyssas offentligt. Enligt The Guardian greps Wendy Faith och Alesi Diana Denise i februari i staden Arua inom ramen för Ugandas anti-homosexuella rättsordning, och släpptes först sedan en chefsdomare förra veckan beordrat att processen skulle avbrytas.

Fallet visar hur Ugandas lag mot homosexualitet kan straffa genom själva rättsprocessen även när någon fällande dom aldrig kommer. Lagen, som undertecknades av president Yoweri Museveni 2023, innehåller straff som kan omfatta livstids fängelse för samkönade relationer. The Guardian skriver att kvinnorna riskerade livstid medan de hölls inlåsta i en trång cell som från början var avsedd för två personer men senare fylldes med fler. De beskriver dåliga förhållanden, otillräcklig mat och bestående trauma, och säger att fientligheten började omedelbart: personer i närområdet var ”villiga att slå dem”, och polisen slog Faith ”utan provokation”, enligt deras uppgifter.

Att åtalet lades ned innebar inte att livet återgick till det normala. Kvinnorna berättar för The Guardian att de nu har svårt att röra sig säkert offentligt, särskilt tillsammans, eftersom grannar fortsätter att hota och trakassera dem. Det blir en praktisk form av social kontroll: lagens blotta existens gör ett gripande tänkbart, och det räcker för att arbetsgivare, hyresvärdar, familjer och lokala tjänstemän ska behandla någon som orörbar. Rättighetsförespråkare som tidningen citerar säger att rädslan för åtal fortsätter att styra beteenden i hela Uganda även när mål faller i domstol.

Mönstret vidgar också kretsen av aktörer som kan pressa fram underkastelse. En lag som kriminaliserar privat beteende gör vardagliga konflikter—gräl på gatan, tvister i hemmet, bråk mellan hyresvärd och hyresgäst—till möjliga polisärenden. The Guardians rapportering beskriver en kedja där offentlig misstanke blir polisinsats, frihetsberövandet i sig blir straff, och frigivningen leder till ny utsatthet för hot och trakasserier. Aktivisten Hans Senfuma säger till tidningen att beslutet att avskriva målet gav ”lättnad men inte säkerhet”, och pekar på frihetsberövandets trauma i sig.

I Arua avslutade domstolen ärendet. Kvinnorna säger ändå att de inte kan gå genom stadens gator i fred om de ses tillsammans.