Klagomålen på måsar ökar i Stockholm

Antalet klagomål på måsar till Stockholms stad har ökat med 29 procent i år jämfört med i fjol. Det är en liten siffra som fångar en större konflikt i staden: vem som i praktiken får ta gemensamma ytor i anspråk. En TT-rapport som Dagens Nyheter återger beskriver hur oväsen, spillning och aggressivt bobeteende gör en välbekant kustfågel till ett kommunalt bekymmer.

Konflikten beror inte på att måsarna plötsligt blivit fler i Sverige. Enligt rapporten har de fem vanligaste svenska måsarterna minskat, och två av dem – gråtrut och havstrut – har fallit med ungefär hälften eller mer under de senaste 30 åren. Det som förändrats är i stället var fåglarna lever och vad de äter. Måsar som normalt skulle häcka på skär eller små öar flyttar i ökande grad in i städer, uppges det, lockade av vatten, mat och höga byggnader med platta tak, och samtidigt pådrivna av rovdjur som de lättare undviker i stadsmiljö.

Väl inne i stan kopplar de in sig på mänskliga system som inte är byggda för dem. Fåglarna är skickliga på att leva på rester och blir påträngande kring uteserveringar och avfallshantering. Spillningen beskrivs som frätande, vilket skapar återkommande saneringsarbete och till och med kan minska verkningsgraden hos solceller på tak. Bomaterial kan täppa till hängrännor, vilket i sin tur kan bidra till vattenskador och översvämningar – kostnader som hamnar på fastighetsägare och bostadsrättsföreningar snarare än på dem som indirekt matar fåglarna genom slarv med sopor.

Det finns redan en etablerad marknad för ”måsproblem”. Anticimex hanterar över 100 måsrelaterade ärenden per år i Sverige, många av dem rör rengöring och åtgärder efter skador. Samtidigt beskriver rapporten en bostadsrättsförening i Malmö som bedriver skyddsjakt för att minska oväsen, på ett sätt som enligt artikeln kringgår jaktreglerna. Det antyder ett välkänt mönster: när formella regler gör snabba lösningar svåra, söker boende genvägar, och tillsynen blir ojämn.

Måsarna beter sig i grunden som måsar. Under häckningssäsongen kan de bli beskyddande och angripa människor, oftast genom att dyka ett par meter ovanför huvudet för att skrämma bort dem. De fyller också en ekologisk funktion som allätande ”städare”, noterar rapporten, även om stadslivet gör denna städning till ett problem i kommunikation och ordningsfrågor.

Stockholms klagomål ökar, samtidigt som flera måsarter minskar nationellt. Tvisten handlar allt mer om tak, sopkärl och vem som ska betala för röran.