Metangasutbrott dödar minst 32 gruvarbetare i Baluchistan

Minst 32 gruvarbetare har dödats i en metangasexplosion i en kolgruva i Pakistans provins Baluchistan, och ytterligare 10 uppges fortfarande vara instängda under jord, rapporterar The Independent. Explosionen inträffade i en gruva i utkanten av Quetta, provinsens huvudstad. Räddningspersonal arbetade i timmar med att hämta upp kroppar medan de tog sig fram i instabila och farliga gångar.

En statlig gruvinspektör, Ghani Baloch, säger till tidningen att explosionen orsakades av en ansamling av metangas. Det är en känd risk i kolfyndigheter, men blir dödlig när ventilation och övervakning brister. Provinsens myndighet för katastrofhantering uppger att sök- och räddningsinsatsen fortsätter. Baluchistans minister för gruvor och mineraler, Shoaib Nosherwani, medger att räddningslagen arbetar under farliga förhållanden och lovar provinsiellt stöd. Myndigheter har också utlovat ersättning på 500 000 pakistanska rupier per omkommen gruvarbetare och säger att en utredning ska granska säkerhetsåtgärderna.

Uppgifterna passar in i ett välkänt mönster i Pakistans kolindustri, särskilt i Baluchistan: riskfylld brytning i gruvor som ofta saknar grundläggande säkerhetsanordningar. The Independent hänvisar till Pakistan Central Mines Labour Federation, som misstänker vårdslöshet och kräver ansvarstagande samt hårdare efterlevnad av regler för gruvsäkerhet. I praktiken vilar tillsynsbördan på provinsiella myndigheter i en region som beskrivs som landets största och minst utvecklade provins, där arbetslöshet och fattigdom gör att många arbetare har få alternativ.

De ekonomiska drivkrafterna är enkla. Gruvor kan fortsätta vara i drift när kostnaden för ordentlig ventilation, gasmätning och underhåll kan skjutas på framtiden, och när sanktioner är osäkra eller dröjer. Den offentliga sektorn får sedan ta den dyraste delen av kedjan — räddningsinsatser, bärgning och ersättningar — efter att det privata värdet redan har plockats ut. Varje större olycka prövar dessutom den lokala kapaciteten: metanexplosioner dödar inte bara, de tränger undan syre, gör tunnlar instabila och tvingar räddningspersonal att arbeta långsamt, vilket gör tiden till en andra riskfaktor.

Baluchistans geografi och politik lägger till ytterligare ett lager. Gruvorna ligger utspridda i avlägsna områden, och provinsens underutveckling begränsar både inspektionsverksamhet och räddningstjänst. När olyckor inträffar ofta blir de också lättare att administrativt normalisera: en utredning utlovas, ersättning betalas ut och gruvorna öppnar igen, eftersom arbetsmarknaden fortsätter leverera män som är beredda att gå ner.

Räddningspersonal sökte fortfarande efter de 10 instängda gruvarbetarna samtidigt som myndigheter varnade för att syrenivåerna kan falla till noll efter den här typen av explosioner. Provinsen satte ett pris på varje död arbetare innan den kunde säga när den sista saknade skulle kunna tas upp.