Trump säger sig stoppa storattack mot Iran efter påstått Hormuzavtal

Bilder

×

independent.co.uk

Vessels in the Strait of Hormuz, as seen from Musandam, Oman, on 3 August (Reuters) Reuters

Boats and a vessel in the Strait of Hormuz, as seen from Musandam, Oman, August 3 (Reuters) Reuters

Donald Trump (Reuters) Reuters

independent.co.uk

‹ ›

Donald Trump säger att han stoppade en planerad ”stor attack” mot Iran efter vad han beskriver som en preliminär uppgörelse om att åter öppna Hormuzsundet och inleda samtal på måndag. Inom några timmar motsade Irans utrikesministerium påståendet offentligt: det fanns ingen plan att skicka eller ta emot någon delegation och Teheran ”för närvarande för inga samtal” med Washington, enligt The Independent.

Motsättningen spelar roll eftersom Hormuz inte är en retorisk markering utan en faktisk flaskhals. Bara antydan om en återöppning flyttar förväntningarna på olja och sjöfart, medan ett dementi återför läget till den grundläggande osäkerhet som redan drivit angrepp bortom Persiska viken – till Röda havet och de senaste dagarna så långt som till en anläggning vid Medelhavet i Egypten, rapporterar The Independent. Irans talesperson Esmaeil Baghaei sade att Teheran diskuterar en tillfällig säker farled med Oman, men betonade samtidigt att en omansk kanal inte räcker för att ”öppna” sundet, och att läget inte förändras så länge USA:s ”angrepp” fortsätter. Trump gav å sin sida inga praktiska detaljer utöver att förhandlingar skulle börja på måndag eftermiddag, och hävdade på Truth Social att Iran och andra länder i Mellanöstern bett om tid för att ”slutföra en uppgörelse” som omedelbart och helt skulle öppna Hormuz och undanröja Irans kärnvapenhot.

Den här skillnaden – maximal amerikansk tvärsäkerhet mot iranskt, formellt avståndstagande – visar hur förhandlingar om strategiska trånga pass ofta sker via mellanhänder, halva åtaganden och offentliga signaler riktade till tredje part. Omans roll, sådan Iran beskriver den, pekar mot ett smalare mål: en begränsad ”säker farled” som kan släppa igenom viss trafik utan att någon sida ger efter i den större politiska striden. Washingtons inramning pekar mot ett annat mål: en fullständig återöppning kopplad till eftergifter i kärnfrågan, presenterad som en nära förestående diplomatisk seger. Mitt emellan sitter rederier, försäkringsbolag, raffinaderier och regeringar som måste agera innan klarhet finns; de prissätter risk efter rubriker, inte efter undertecknade handlingar.

De inrikes följderna syns redan långt från viken. The Independent kopplar ”Irans oljekris” till en ökning av bränslestölder vid brittiska bensinstationer och hänvisar till data från Forecourt Eye: antalet incidenter steg med 20 procent under de fem månaderna efter att konflikten började jämfört med de fem månaderna före, och värdet på det stulna bränslet ökade med 48 procent när priserna vid pump steg. Detaljerna är talande: en betydande del av ökningen kommer från förstagångsförövare, vilket tyder på att högre priser drar in nya personer i småskalig brottslighet, samtidigt som stationsägarna – ofta småföretag som säljer under stora oljebolags skyltar – får ta förlusten eftersom de redan köpt in bränslet.

På söndagen återvände Trump till Washington och sade att samtal skulle börja nästa dag. Irans utrikesministerium sade i samma nyhetsflöde att ingen delegation var planerad och att läget i sundet förblir oförändrat så länge USA fortsätter sin press.