Palantir slår vinstrekord och varnar för stora språkmodeller

Palantir redovisade 1,9 miljarder dollar i intäkter för årets andra kvartal och 1,1 miljarder dollar i vinst. Verkställande direktören Alex Karp använde samtidigt tillfället till att angripa vad han beskrev som en ideologisk förskjutning inom den artificiella intelligensens bransch. I ett samtal med analytiker och i bolagets brev till aktieägarna hävdade Karp att ledande laboratorier för artificiell intelligens är för opålitliga för företagskunder, samtidigt som Palantir försöker sälja in sig som en tryggare mellanhand mellan modeller, data och beslutsfattande.

Enligt TechCrunch formulerade Karp kritiken i ovanligt politiska ordalag. Han skrev att det finns ”marxistiska övertoner och undertoner” i Palantirs affär och varnade för att vissa byggare av stora språkmodeller vill ”ta kontroll över produktionsmedlen” hos sina samarbetspartner. Påståendet handlar mindre om slagord än om hur upphandling av artificiell intelligens fungerar i praktiken: företag betalar för att använda modeller, matar dem sedan med frågor, arbetsflöden och domänkunskap som kan göras om till övningsdata och nya funktioner. Karp sade till analytiker att företag i slutänden betalar ”en verklig kostnad” för det han kallade kostnader per tecken, och dessutom betalar ”för rätten” för laboratorierna att föra över en kunds immateriella tillgångar och kunnande in i modellen.

Konflikten skärps av den riktning många ledande laboratorier har tagit. TechCrunch noterar att företag som tidigare nöjde sig med att sälja tillgång till modeller också har börjat gå in i verktyg för formgivning, verksamhet inom sjukvård, juridiskt arbete och läkemedelsutveckling – områden där deras kunder och partner redan verkar. Det skapar en välkänd spänning: leverantören som ser hela arbetskedjan kan själv avgöra om den bara tillhandahåller infrastruktur eller i tysthet lär sig verksamheten tillräckligt väl för att konkurrera med den.

Palantirs budskap är att bolaget är ”modello-beroende av ingen” och att kunderna kan behålla kontrollen över sina data och sina ”restprodukter” från artificiell intelligens, inklusive frågor, samordning och sammanhang. Det överlappar med en linje som Microsofts verkställande direktör Satya Nadella har drivit: företag vill inte låsa in sig hos ett enda laboratorium, utan vill ha ett skikt som kan byta modeller och samtidigt hålla företagsdata och processer innanför kundens egen gräns. I praktiken får dock de som äger detta skikt – Palantir i programvaran och Microsoft i molnplattformarna – också ett övertag genom att sitta mellan kunderna och modellleverantörerna.

Karps ideologiska etikettering kommer dessutom med en balansräkningsrealitet: Palantirs tillväxt är nära knuten till kontrakt med staten och stora företag, där upphandlingscykler belönar regelefterlevnad, granskningsbarhet och en tydlig ansvarskedja. Resultaten tyder på att många köpare, åtminstone just nu, är beredda att betala för ett system som liknar mindre en pratmaskin och mer ett kontrollerat gränssnitt för analys och handling.

Karp varnar alltså kunder för samarbetspartner som en dag kan ersätta dem. Han gör det från ett bolag vars starkaste kvartal byggde på att sälja artificiell intelligens till institutioner som inte har råd att misslyckas i det tysta – en påminnelse om att ”tillit” i denna bransch ofta handlar mindre om moral och mer om vem som bär kostnaden när något går fel.