Jury får höra att Daphne Caruana Galizia granskade Yorgen Fenech när hon mördades

En jury på Malta fick på måndagen höra att journalisten Daphne Caruana Galizia undersökte misstänkt korruption med kopplingar till affärsmannen Yorgen Fenech och högt uppsatta personer i Maltas regering när hon mördades i ett bilbombsdåd 2017. Enligt The Guardian vittnade hennes son Matthew Caruana Galizia om att hon samma dag som hon dog arbetade med en ny läcka av material från Electrogas, ett bolag som delvis ägdes av Fenech.

Vittnesmålet knyter ihop två spår som länge präglat fallet: dels de utländska bolagsupplägg som avslöjades i Panama-läckan, dels de inhemska maktnätverk som livnär sig på statliga kontrakt. Matthew Caruana Galizia berättade i rätten att han 2015 laddade upp miljontals filer från Panama-läckan till en sökbar databas och markerade material med Malta-kopplingar åt sin mor. Juryn fick höra att läckan och hennes källor pekade på att Maltas dåvarande energiminister Konrad Mizzi och premiärministerns stabschef Keith Schembri kort efter att de tillträtt bildade utländska bolag, och att en revisionsbyrå hjälpte dem att öppna bankkonton i dessa bolags namn.

I början av 2017, vittnade Matthew, kom ännu en läcka: tusentals e-brev lagrade på Electrogas servrar. Electrogas hade vunnit ett kontrakt kopplat till privatiseringen av en central del av Maltas elinfrastruktur, beskrivet i rapporteringen som ett prestigeprojekt för Muscat-regeringen efter valet 2013. Matthew sade att hans mor diskuterade upphandlingsförfarandet med honom och kallade det korrupt, och att Fenech återkom gång på gång i e-breven. Han berättade för rätten att det kändes som att få ”en port öppnad och kunna se rakt ner i helvetet” när Electrogas-materialet kom.

Uppgifterna är viktiga därför att de visar vad som händer när granskande journalistik kolliderar med de delar av staten som delar ut knappa tillstånd: licenser, upphandlingar och privatiseringar där en liten krets kan avgöra vem som får vinna och vem som ska förlora. Ett kontrakt som säljs in som modernisering kan samtidigt bli en privat intäktskälla om handlingarna är svårgenomträngliga och kontrollen i praktiken är politisk. I en sådan miljö räcker det ofta att offentliggöra dokument som tvingar fram förklaringar för att skapa risk för insiders; journalisten behöver inte ha bevisat varje enskild misstanke för att hota ett system som bygger på tystnad och beroenden.

Matthew Caruana Galizia sade att hans mor planerade att samla en grupp journalister för att gemensamt gå igenom Electrogas-materialet, i samma anda som arbetet med Panama-läckan, och att han före mordet hade kontaktat The Guardian för att inleda projektet. Samarbetet blev aldrig av. I stället blev e-breven, upphandlingen och de utländska bolagsuppläggen bevis som år senare diskuterades i en rättssal, med den centrala personen i Electrogas ägarstruktur nu åtalad för att ha beställt och betalat mordet.

Caruana Galizias sista granskning, fick juryn höra, var fortfarande under utveckling den dag hon dödades. Materialet hon ville dela med andra reportrar kom inte att presenteras i en redaktionell miljö, utan under ed.