Linda Hammar död efter lång tids sjukdom
Blev folkkär genom TV4-serien I en annan del av Köping och prisades med Kristallen, reality-tv gav henne rikskändisstatus som följde med långt bortom gruppbostaden
Bilder
dn.se
Linda Hammar var huvudpersonen i tv-serien ”I en annan del av Köping”. Foto: Joakim Serrander
Foto: Joakim Serrander
”I en annan del av Köping” blev en tittarsuccé. Här är Linda Hammar inför den andra omgången av serien. Foto: Cornelia Nordström/TT
Foto: Cornelia Nordström/TT
Linda Hammar gästar Carina Bergfeldts talkshow tillsammans med sin mamma Tina Hammar (till höger i bild). Foto: Karin Törnblom/TT
Foto: Karin Törnblom/TT
Linda Hammar utsågs till Årets kvinna av Aftonbladets läsare 2007. Foto: Sandra Charina Lundin
Foto: Sandra Charina Lundin
Linda Hammar, tv-profilen känd från TV4:s serie I en annan del av Köping, är död efter en längre tids sjukdom, rapporterar SVT och Dagens Nyheter. Enligt DN blev hon 53 år. Brodern Filip Hammar skriver på Instagram att hon fick en cancerdiagnos för några år sedan och att han var med henne när hon avled på sjukhus i Köping.
Hammar blev offentlig genom ett format som både var nära och hårt regisserat: en verklighetsserie kring ett gruppboende för personer med intellektuell funktionsnedsättning. DN beskriver henne som en berättare och deltagare vars närvaro gjorde en marginaliserad del av det svenska samhället synlig för en bred publik. Den synligheten tog henne långt utanför programmets ursprungliga ram: gästspel i andra program, uppdrag som presentatör på Kristallengalan och medverkan i Allsång på Skansen.
Samtidigt blottar den sortens tv en särskild ekonomi kring ”representation”. Ett bolag får en tydlig röst och en stark ensemble; tittaren får känslan av att komma nära; den som står framför kameran får en offentlig identitet som kan vara varm men också svår att styra över. Filip Hammars inlägg, som återges av SVT och DN, betonar att Linda Hammar förblev sig själv trots igenkännandet, och att hon kunde få människor att skratta även i mörka situationer.
År 2007 fick hon Kristallen, och DN noterar att hon samma år utsågs till Årets kvinna av Aftonbladets läsare. De utmärkelserna placerar henne i en särskild period i svensk tv, när verklighetsformat fortfarande fungerade som en gemensam lägereld snarare än som individuellt uppdelade flöden – och när ett fåtal program kunde göra en person igenkänd över generationer och i hela landet.
Enligt DN föddes hon i Köping och växte upp med sina föräldrar och sin yngre bror. Hon levde med en intellektuell funktionsnedsättning, och hennes tv-persona byggde inte så mycket på att ”övervinna” den som på att vägra låta den bli hela berättelsen – en hållning som gjorde henne minnesvärd för publiken och värdefull för tv-bolag som söker det som uppfattas som äkthet.
Hon avled på måndagen i Köping med sin bror vid sin sida, efter att ha levt i flera år med en cancerdiagnos, enligt familjens uppgifter. Den sista offentliga bilden i rapporteringen är konkret och lite gammaldags: ett fotografi från Kristallengalan 2007, från en tid då svensk television fortfarande skapade gemensamma kändisar.