Minst 17 dödas i ryska nattangrepp mot Kiev
Zelenskyj kräver mer luftvärn medan EU fördömer och utlovar stöd, kommissionen vill finansiera kriget med avkastning från frysta ryska tillgångar och ytterligare 1,4 miljarder euro, juridiken blir del av leveranskedjan när Ryssland kan tvinga fram dyr förbrukning av robotar i korta salvor
Bilder
Zelenskyy rails at lack of anti-missile defences amid deadly Russian attack on Kyiv – Europe live
theguardian.com
Minst 17 personer dödades under ännu en natt med ryska angrepp mot Kiev, samtidigt som Ukrainas president på nytt krävde mer luftvärn och EU-ledare kom med nya fördömanden. Enligt Guardians direktrapportering kallade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen anfallen för ”fruktansvärda grymheter” och sade att Ryssland borde betala för förstörelsen.
Kommissionens svar är både ekonomiskt och militärt: den planerar att använda avkastning från immobiliserade ryska tillgångar, och uppger att ytterligare 1,4 miljarder euro ska göras tillgängliga för Ukraina. De två spåren skaver mot varandra. Luftvärn är i grunden en materielfråga som räknas i robotar, avfyrningssystem, radartäckning och förmågan att hålla hög insatstakt över tid; avkastning från tillgångar är ett budgetverktyg som måste passera juridiska processer, politiska uppgörelser och upphandlingars ledtider. Rysslands operativa fördel är att man själv kan välja när elden ska koncentreras och därmed tvinga Ukraina att förbruka knappa luftvärnsrobotar i korta, intensiva skeden, medan Kievs partners beslutar stödpaket i avgränsade omgångar och presenterar dem som enskilda besked.
Anfallen visar också hur krigets ekonomi formar utfallen på slagfältet. Försvararen måste ha rätt varje natt; angriparen kan pröva sig fram, lära och återkomma. Varje extra skyddslager—städer, energiinfrastruktur, knutpunkter för transporter—skapar en kö till system som redan ransoneras. Även när europeiska ledare ramar in nya pengar som stöd för ”fortsatt motstånd” är den akuta pressen mindre en fråga om viljestyrka än om lager: hur många robotar som faktiskt kan levereras, hur snabbt de kan tas i bruk, och vad som lämnas oskyddat under tiden.
Von der Leyens betoning av att Ryssland ”måste betala” pekar på en andra strid som löper parallellt med luftkriget: vem som ska bära notan. Att använda avkastningen från immobiliserade tillgångar är tänkt att flytta kostnader bort från europeiska skattebetalare, men det gör också juridiska och diplomatiska begränsningar till en del av försörjningskedjan. Ju mer europeiska institutioner lutar sig mot denna mekanism, desto mer blir krigsfinansieringen beroende av konstruktioner som håller för domstolsprövning snarare än snabba undantagsbeslut—en modell som kan vara uthållig, men sällan snabb.
Kiev tvingas under tiden översätta uttalanden och utbetalningsomgångar till faktisk luftvärnstäckning i realtid. Ännu en natt av angrepp gav ännu en rad dödsoffer, medan kommissionens nästa 1,4 miljarder euro gick vidare som en budgetpost och en plan för framtida avkastning.