Iran och Oman enas om sjöfartsled genom Hormuzsundet
Utrikesdepartementet i Teheran säger att gemensamt besked färdigställs och kräver att tredje part inte lägger sig i, koordinater på papper ändrar inte vem som kontrollerar riskpremien
Bilder
Middle East crisis live: Iran and Oman agree on coordinates of route through strait of Hormuz, says Iranian foreign ministry
theguardian.com
Iran och Oman har enats om koordinater för en sjöfartsled genom Hormuzsundet, uppger Irans utrikesministerium. Parterna sägs nu färdigställa ett gemensamt tillkännagivande, och Teheran tillägger att uppgörelsen förutsätter att inga ”tredje parter” lägger sig i.
Uttalandet, som rapporterats i The Guardians direktrapportering, kommer medan sundet fortsätter vara en tryckpunkt för energimarknaderna och för sjöfartsförsäkrarna. Hormuz är så trångt att ”säker passage” inte bara handlar om sjökort, utan om vem som anses ha rätt att övervaka leden och enligt vilka regler. Genom att sätta koordinater på pränt tycks Iran och Oman försöka frikoppla den kommersiella trafiken från de konfliktmönster som gång på gång tvingat fartyg till omvägar, högre premier och militära eskorter.
Omans roll är viktig eftersom landet ligger på sundets södra sida och ofta fungerat som en tyst mellanhand i regionala kriser. En bilateral överenskommelse kan ge rederier och flaggstater en referenspunkt när de väljer rutt och, efter en incident, när man tvistar om ett fartyg gick i en erkänd farled eller inte. Samtidigt kan den bli ett nytt stridsäpple: om ”tredje parts inblandning” gör uppgörelsen ogiltig kan utomstående flottstyrkor, som säger sig skydda sjöfarten, i stället beskrivas som skälet till att säkerhet inte kan garanteras.
Irans utrikesdepartements talesperson Esmaeil Baghaei varnade uttryckligen för att en Iran–Oman-överenskommelse i sig inte skulle garantera säkerheten i sundet. Den brasklappen pekar på grundproblemet: kostnaderna för störningar är globala, men verktygen för att skapa eller dra tillbaka risk – missiler, drönare, bordningar, inspektioner och de signaler som försäkringsmarknaden sänder – är lokala och politiska. Även när tankfartygen fortsätter rulla syns riskprissättningen i fraktpriser, krigsriskklausuler och i besättningars vilja att segla.
För Europa och Asien, som är starkt beroende av energiflöden från Gulfen och av containertrafik som berör regionen, är en ”ruttöverenskommelse” bara så hållbar som de kontroll- och ingripandemetoder som omger den. Farleder kan ritas upp på en dag; frågan är vilka aktörer som accepterar dem när nästa kris prövar vem som i praktiken kontrollerar vattnen.
Baghaei sade att det gemensamma tillkännagivandet fortfarande slutbearbetas. Koordinaterna kan vara den enkla delen.