Gripkloautomater tar över Hongkongs tomma butikslokaler

Bilder

×

Claw machines in Hong Kong theguardian.com

Claw machines glow in the dark in Kwai Chung Plaza, Hong Kong. theguardian.com

Some venues in Hong Kong are open 24 hours a day. theguardian.com

Jerry, 27, a property management officer, plays a claw machine in Kwai Chung Plaza. theguardian.com

Claw machines are unregulated in Hong Kong, raising concerns they could lead to addictive behaviour. theguardian.com

‹ ›

Över 2 500 butiker med gripklomaskiner finns nu i Hongkong, enligt The Guardian. De fyller bottenvåningslokaler som stod tomma efter pandemin. Maskinerna spottar ut mjukisdjur, Labubu-dockor och samlarföremål från Pokémon, och vissa ställen håller öppet dygnet runt. Det som förr var en bisak i köpcentrum har blivit en egen butikstyp, med allt från tillfälliga förbipasserande till stamkunder som lägger upp sitt umgänge kring månatliga spelträffar.

Butikernas dragningskraft är delvis estetisk – starka ljus, gulliga vinster och ett löfte om att man kan vinna utan att riskera särskilt mycket – men affärslogiken är mer seglivad än inredningen. En operatör kan hyra en liten lokal som har svårt att locka ett kafé eller en butik och samtidigt hålla personalbehovet lågt, särskilt när betalningen är automatiserad och öppettiderna dras ut på kvällen. Spelare beskriver funktioner som efterliknar slump: en röntgensjuksköterska sade till tidningen att hon spelar på maskiner med en ”lyckodragning” som påminner om att kasta tärning. Det skapar ett mönster av nästan-vinster och små utdelningar som håller pengarna rullande. För vissa räcker det med vilken vinst som helst; för andra är målet ett särskilt sällsynt föremål som senare kan säljas vidare, så att en leksak blir en spekulationslott.

Blandningen av billiga lokaler, snabb omsättning och återkommande spel har också skapat en välbekant konflikt: misstanken om att spelet i tysthet manipuleras. Erfarna spelare sade till The Guardian att de tror att operatörer kan göra prisschaktet smalare med tandpetare, nålar eller remsor av plast eller metall, och att maskinernas inställningar kan ändras för att sänka vinstchanserna. En frekvent spelare som citeras i reportaget uppgav att han gjort av med mer än 4 000 Hongkongdollar under ett enda besök och klagade på att prishålen smalnats av eller täppts till. Hongkongs konsumentråd rapporterade samtidigt att antalet anmälningar steg från 16 år 2023 till 138 året därpå, en ökning som följer butikernas snabba spridning.

Regleringen har inte hängt med. En domstolsdom 2022 undantog gripklomaskiner från tillstånd för offentlig underhållning, vilket lämnat branschen i stort sett utanför den tillsyn som annars gäller för andra myntdrivna nöjen. I maj föreslog Hongkongs byrå för inrikes- och ungdomsfrågor stramare regler, bland annat varningar om beroenderisker – ett försök att behandla maskinerna mindre som oskyldiga leksaker och mer som en produkt konstruerad för att tjäna pengar på tvångsmässigt beteende. Friktionen är praktisk lika mycket som moralisk: om maskinerna saknar tillstånd bygger tillsynen på kundklagomål och tvister i efterhand, snarare än på regelbundna inspektioner.

The Guardians rapportering visar också varför branschen är svår att granska socialt. Vissa ägare framställer sig som lokala välgörare: en maskinägare sade att han sätter upp meddelanden som ”Kom ihåg att vara glad” och ibland skänker mjukisdjur till kunder som inte vinner. En spelare beskrev hur han samlat runt 100 mjukisdjur på två år som ett sätt att koppla av. I en stad där butikshyror är höga och fritiden pressas in i köpcentrum och transportstråk erbjuder maskinerna en liten, upprepningsbar dos underhållning som ryms på en lunchrast – och som samtidigt lindrar hyresvärdars problem med tomma lokaler.

På gatan ser trenden ut som rader av glaslådor och mjuka leksaker; i bokföringen ser den ut som en verksamhet med lite personal som flyttar in i precis den sorts tomma lokal som tidigare var någon annans försörjning.