Kubas elnät kollapsar två gånger på ett dygn

Kubas statliga elnät kollapsade två gånger på mindre än ett dygn när driftpersonalen försökte få tillbaka strömmen efter ett tidigare haveri, rapporterar El País. Det senaste avbrottet slog ut elen för öns omkring nio miljoner invånare. Det statliga elbolaget Unión Eléctrica uppgav senare att bara en mindre del av Havanna hade fått tillbaka strömmen. Enligt tidningen var detta den sjunde landsomfattande kollapsen i år och den elfte de senaste två åren.

El País gör en skillnad som kubaner upplever i vardagen: dels de vanliga ”strömavbrotten” som rullar mellan stadsdelar, dels ett fullständigt systemhaveri där ingen el alls produceras någonstans på ön. Under de senaste veckorna ska de planerade avbrotten ha sträckt sig över 20 timmar även i Havanna och i vissa provinser pågått i flera dagar. Då blir kylning, matlagning, transporter och grundläggande kommunikation något som fungerar ryckvis. En boende i Matanzas berättade för tidningen att hon fick veta att elnätet kollapsat först tre dagar senare, eftersom både el och mobilnät låg nere.

Regeringen lade skulden för den senaste kollapsen på väder som påverkat de produktionsenheter som var i drift. Men El País citerar energiexperten Jorge Piñón, som menar att svagheten inte bara finns i produktionen utan i överföringen: när en ledning slår ifrån kan sammankopplade kretsar falla ”som dominobrickor”, så att kraftverk producerar el som inte kan levereras. Den typen av bräcklighet får extra stora följder när elnätet är ett enda nationellt system med få reservlösningar och små möjligheter att avgränsa fel. När det går ned, går det ned överallt.

Bakom de tekniska problemen finns bränslebrist. El País skriver att USA:s sanktioner har förvärrat Kubas energiläge och kopplar årets försämring till en amerikansk kampanj som bland annat innefattat åtgärder mot Venezuela – som beskrivs som Kubas viktigaste bränsleleverantör – samt försök att stoppa tankfartyg på väg till Havanna. Resultatet blir ett elnät som måste köras med färre produktionsenheter, mindre underhåll och snävare driftmarginaler, vilket gör att varje störning – stormar, utrustningsfel eller en ledning som slår ifrån – lättare kan utlösa en kedjereaktion.

När elen blir opålitlig bygger hushåll och företag i praktiken upp ett eget litet energisystem vid sidan av staten: elverk, batterier, provisoriska ledningar och informell bränsleförsörjning. El País nämner vardagsregeln som kubaner kallar resolver – att hitta ett sätt att klara sig – och uppmaningen att inte ”coger lucha”, att inte låta kampen sluka en. Sådana strategier får familjer att fungera, men de flyttar också kostnaden för ett havererat nationellt infrastruktursystem ned på enskilda kök och gatuhörn, där säkerhet och priser i praktiken bestäms av brist snarare än av tydliga regler.

Helgens mörkläggning lämnade Havannas hyreshus och trapphus upplysta av mobilskärmar och stearinljus medan elbolaget försökte spänningssätta systemet igen. Enligt El País var större delen av huvudstaden fortfarande utan el även efter att återställningen påbörjats.