Berlin planerar bygga bostäder ovanpå sista bunkern vid Nya rikskansliet

På en obebyggd tomt på Vossstrasse i centrala Berlin planeras 66 lägenheter. Enligt El País döljer marken den sista kvarvarande bunkern från Nya rikskansliet. Projektet, som beskrivs som ett sju våningar högt bostadshus tillsammans med en sex våningar hög kontorsbyggnad, skulle riva det som föreningen Berliner Unterwelten kallar Nya rikskansliets stora bunker. Platsen ligger intill Minnesmärket över Europas mördade judar, vilket gör frågan både politiskt och symboliskt laddad.

Berlin har i årtionden hanterat lämningar från nazitiden på två sätt: vissa delar har gjorts till dokumentationscentrum och minnesplatser, medan andra spår har jämnats med marken, begravts eller byggts in i senare stadsplanering. Efter kriget förstördes stora byggnader kopplade till Adolf Hitlers styre, och massor av bråte och jord från det rivna regeringskvarteret bidrog till att skapa Teufelsberg, som senare användes av amerikanerna som spionageplats under kalla kriget. Det är en del av tvisten: i Berlin finns många exempel på hur en epoks strategiska infrastruktur blir en annan epoks symbol, och där skillnaden mellan att ”utplåna” och att ”bevara” i praktiken kan avgöras av ett enda planbeslut.

Den aktuella konflikten handlar om vem som får definiera allmänintresset när historien ligger under dyrbar mark. El País uppger att Berlins senat motsatt sig att skydda bunkern som byggnadsminne, och beskriver området som lämpligt för exklusiva bostäder. Senaten hänvisar också till en långvarig stadsplan som godkändes 2006 av delstatsparlamentet. Samtidigt har senaten sagt till Berliner Unterwelten att man inte vill att platsen ska bli ett vallfärdsmål för nynazister, ett argument som föreningen avfärdar som en förevändning för rivning. Kulturarvsorgan har drivit motsatt linje: enligt El País rekommenderade regionala kulturmiljömyndigheter att bunkern skulle skyddas, och ett regionalt råd för kulturarv utfärdade i mars 2025 en rekommendation som beskrev Nya rikskansliet som platsen där andra världskriget planerades och inleddes, och som en symbol för regimens katastrofala slut.

Drivkrafterna är inte svåra att se. Tomten beskrivs som mycket attraktiv, bland annat på grund av närheten till Brandenburger Tor, och byggaktören framställs som en investerare från Hamburg. När bostadsbrist är politiskt akut får det som kan säljas, beskattas och räknas in i måluppfyllelse ett tydligt övertag gentemot det som inte enkelt kan göras om till intäkter. En bunker ger i stället mest ”värde” som en besvärande rest som måste förklaras och hanteras genom kontrollerad tillgång, dokumentation och sammanhang – inte som kvadratmeter.

Berliner Unterwelten, som dokumenterat Berlins underjordiska kulturarv sedan 1997 och driver guidade visningar, menar att platsen inte bara är viktig för nazihistorien utan också för den senare geografin kring Berlinmuren. Bunkern låg nämligen i den tidigare så kallade dödsremsan under Tyska demokratiska republiken och var stängd för allmänheten 1961–1989. Det är just sådana lager på lager-platser som blir omöjliga att ersätta när de väl är borta: staden kan beställa skyltar och utställningar, men den kan inte återskapa en ursprunglig byggnad utan att det blir en kopia.

Beslutet ligger nu hos en stadsledning som, enligt El País, säger att bostadsbyggande på platsen är en prioritet. Bunkern ligger fortfarande under mark, och lägenheterna finns än så länge bara på ritbordet.