Stanford tar fram bakteriofager med generativ artificiell intelligens

Ett forskarlag vid Stanforduniversitetet, i samarbete med ARC Institute, har med hjälp av en alstrande modell för artificiell intelligens, Evo 2, konstruerat bakteriofager – virus som angriper bakterier – och i laboratorieförsök visat att en blandning av 16 fager snabbt kan döda E. coli som stod emot naturligt förekommande fager, rapporterar Euronews. Forskarna beskriver arbetet som ett steg mot skräddarsydda ”levande antibiotika” för infektioner som inte längre svarar på vanliga läkemedel.

Den omedelbara lockelsen är praktisk. Bakteriofager kan vara mycket träffsäkra och angripa en viss bakterie utan att slå ut stora delar av övriga tarmfloran. Men samma träffsäkerhet skapar ett underhållsproblem: om bakterien blir motståndskraftig mot en enda fag kan den behandlingen bli verkningslös. En av studiens författare, Stanfords kemitekniker Brian Hie, säger till Euronews att lösningen är att använda blandningar av genetiskt olika fager så att mikroben tvingas ”lösa” flera problem samtidigt. Resonemanget liknar kombinationsbehandling vid virusmedel och cancer – med skillnaden att den verksamma beståndsdelen här är en organism som förökar sig, kan förändras och samspelar med sitt mål.

Evo 2 tränades på miljontals naturliga arvsmassor för att lära sig det artikeln kallar den funktionella arvsmassans ”grammatik”. Samma förmåga som gör det möjligt att ta fram användbara fager väcker också en fråga som livsvetenskaperna länge undvikit att hantera i stor skala: vem avgör vilka biologiska sekvenser som är för riskabla för att spridas fritt. Euronews noterar att det saknas ett allmänt ramverk för vilka datamängder som får användas när man tränar modeller som kan hantera biologi. Utvecklare väljer ibland på eget initiativ att utesluta material med hög risk; Evo 2-gruppen uppgav i början av 2025 att den tagit bort smittämnen som angriper människor och andra mer komplexa organismer för att minska etiska och säkerhetsmässiga risker och förebygga missbruk.

Trots dessa avgränsningar släpptes modellen öppet så att vem som helst kan hämta hem den – ett val som flyttar riskbördan från den kontrollerade laboratoriemiljön till omvärlden. Simon Clarke, biträdande professor vid Readinguniversitetet, säger till Euronews att naturligt förekommande smittämnen fortfarande är ett mer omedelbart hot eftersom de är lättare att få tag på och framställa. Men riktningen är tydlig: verktyg som sänker tröskeln för att konstruera fungerande genetiska sekvenser kommer att spridas snabbare än samordnad tillsyn hinner byggas upp. Artikeln hänvisar också till ett öppet brev som under 2026 undertecknades av över 100 forskare, där man varnar för att en liten del av de biologiska data som cirkulerar – om de missbrukas – kan skapa risker för biosäkerheten. Slutsatsen är att vissa datamängder bör behandlas mindre som öppna arkiv och mer som material med både civil och militär användning.

Än så länge är bevisläget begränsat till laboratoriet: en konstruerad fagblandning som slår naturliga fager mot E. coli. Den öppna publiceringen kan påskynda vidare forskning, men gör det samtidigt svårare att veta vem som bygger vad härnäst – och vilka incitament som styr när tekniken lämnar akademins ansvarsstrukturer.