Pentagon ger vapenindustrin tre veckor att skruva upp leveranserna

Försvarsdepartementet i USA har gett stora vapentillverkare tre veckor på sig att lägga fram planer för snabbare leveranser eller högre produktion av ”kritiska förmågor”, sedan kriget med Iran snabbt tömmer amerikanska förråd. Det framgår av en promemoria daterad den 5 augusti, som The Washington Post fått tag på och som The Independent har redogjort för. I direktivet, undertecknat av biträdande försvarsminister Steve Feinberg, kallas fleråriga utvecklings- och anskaffningscykler ”oacceptabla” och myndigheten kräver att tidplanerna ska kortas ”dramatiskt”.

Situationen är välbekant: Washington går in i krig med en viss uppsättning lager och budgetramar, och upptäcker sedan att påfyllnaden följer fredstida upphandlingskalendrar. Genom att ge industrin en kort tidsfrist för nya produktionsplaner erkänner departementet i praktiken att gällande avtal och antaganden om produktionskapacitet inte längre stämmer med förbrukningen i strid. Enligt The Independent kallades tillverkare till Vita huset i juli och uppmanades att påverka kongressen för ännu en finansieringsrunda, vilket gör försörjningsproblemet till en fråga om röstsamlande i lagstiftningen lika mycket som en fråga om industrins faktiska förmåga.

Upplägget flyttar också en del av den politiska risken till leverantörerna. Om företagen offentligt argumenterar för akuta extraanslag blir de ansiktet utåt för krigets fortsatta kostnader, samtidigt som försvarsdepartementet behåller tolkningsföreträdet över vad som räknas som ”kritiskt” och hur snabbt kraven kan ändras. Kravet på hastighet krockar med sådant som normalt bromsar produktionen: specialiserade komponenter, brist på arbetskraft, provningskrav och långa ledtider i leveranskedjorna för robotar och ammunition. I praktiken kan snabbare tidplaner innebära dyrare övertid, mindre marginaler i kvalitetskontrollen eller att en smalare uppsättning system prioriteras på bekostnad av andra.

Försvarsdepartementet framställer pressen som förenlig med administrationens avsikt. En talesman sade till The Independent att det inte är något nytt att arbeta direkt med industriledare för att skynda på produktionen, och pekade på en budget för budgetåret 2027 som kongressen behandlar som ett sätt att ”väsentligt” förstärka arbetet. Men tidpunkten är avgörande: när myndigheten begär utbyggd kapacitet mitt under en konflikt handlar diskussionen inte längre om abstrakt beredskap. Då blir det en fråga om vem som faktiskt skriver under beställningarna, hur snabbt kongressen skjuter till medel och om industrin kan växla upp utan att låsa in staten i dyra långsiktiga åtaganden när den akuta krisen väl klingar av.

Feinbergs promemoria ger alltså leverantörerna tre veckor att redogöra för hur de kan leverera snabbare. Den säger däremot inget om hur länge kriget väntas pågå, eller hur långt USA är berett att tömma sina lager innan de nya planerna ens hinner landa.