Politik

Storbritannien vill skynda på närmare band till EU

Nye Europaministern Hamish Falconer håller fast vid nej till inre marknaden och tullunionen, resetmöte skjuts på framtiden och ungdomsrörlighet fastnar i strid om universitetsavgifter

Bilder

Hamish Falconer: ‘We have made some real initial progress on resetting but now we’ve got to deliver.’ Photograph: Christopher Thomond/The Guardian Hamish Falconer: ‘We have made some real initial progress on resetting but now we’ve got to deliver.’ Photograph: Christopher Thomond/The Guardian theguardian.com
Falconer is the son of the Labour grandee Charlie Falconer and a former Middle East minister. Photograph: Christopher Thomond/The Guardian Falconer is the son of the Labour grandee Charlie Falconer and a former Middle East minister. Photograph: Christopher Thomond/The Guardian theguardian.com
Falconer in his constituency of Lincoln where he has been the MP since 2024. Photograph: Christopher Thomond/The Guardian Falconer in his constituency of Lincoln where he has been the MP since 2024. Photograph: Christopher Thomond/The Guardian theguardian.com

Storbritanniens nye Europaminister säger att regeringen vill skynda på vägen mot en ”djupare relation” med EU, men samtidigt hålla fast vid Labours röda linjer: inget återinträde i den inre marknaden och ingen tullunion. Enligt The Guardian vill Hamish Falconer, som utsetts av premiärminister Andy Burnham, nu i första hand arbeta med tjänster. Det kan handla om möjligheter som viseringsfria resor för britter som arbetar i EU och ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer. Det så kallade omstartsmöte som först var planerat till juli sköts upp efter att Keir Starmer avgick i juni, och något nytt datum är ännu inte bestämt.

Den omedelbara begränsningen är att de områden som skulle ge störst ekonomisk utdelning också är de där EU kräver bindande anpassning. Handeln med tjänster är mindre integrerad inom EU än varuhandeln, vilket skapar utrymme för skräddarsydda uppgörelser – men det betyder också att varje bransch har sina egna tillsynsmyndigheter, yrkesorganisationer och inhemska särintressen som kan stoppa eftergifter utan större uppståndelse. The Guardian skriver att EU-tjänstemän klagat över att brittiska förhandlare under Falconers företrädare ständigt försökte lägga till nya punkter i stället för att avsluta det som redan låg på bordet. Mönstret känns igen från åren efter brexit: London säljer ”ambition” på hemmaplan, medan Bryssel vill ha namnteckningar, tidtabeller och mekanismer för tvistlösning.

Den politiskt mest känsliga frågan är fortsatt ungdomsrörlighet. Enligt The Guardian skulle förslaget låta tiotusentals unga européer och britter bo och arbeta i varandras länder, men samtalen har kört fast om universitetsavgifter. Storbritannien vill inte att EU-studenter ska få betala de lägre avgifter som brittiska studenter betalar, samtidigt som pressade universitet vill ha både intäkterna och studenterna. Det som ser ut som en smal teknikalitet fungerar i praktiken som en ställföreträdande strid om migration: varje ordning som ökar den lagliga rörligheten blir bränsle i inrikesdebatten, oavsett åldersgränser eller kvoter.

Falconers uppdrag formas också av tidplanen. EU-företrädare säger till The Guardian att de hoppas att han tillför energi och skapar politiskt utrymme för en uppgörelse, men nästa toppmöte kan dröja till oktober för att ge honom tid att sätta sig in i detaljerna och för att Burnham ska hinna landa i sin utrikespolitiska linje. I praktiken betyder det att ”omstarten” fortfarande mäts i månader och möten, inte i undertecknade kapitel.

Just nu har regeringen alltså en minister som återvänt från smekmånad, ett uppskjutet toppmöte och en lista över leveranser som börjar med frågan om vem som ska få betala inhemska studentavgifter.