Brittiska regeringen måste avgöra om Nordsjön ska borras vidare, samråd om Jackdaw och Rosebank stänger med en veckas mellanrum efter domstolsstopp, Labour lovar inga nya licenser men kan ändå släppa fram utvinning och får Trump och oljeindustrin på ena sidan och miljörörelsen på den andra

Bilder

Climate activists say the Rosebank and Jackdaw projects would ‘further fuel climate chaos’ (PA) (PA Archive) PA Archive

(PA Graphics) (PA Graphics) PA Graphics

independent.co.uk

standard.co.uk

Två samråd om Nordsjöprojekt avslutas med bara några dagars mellanrum och tvingar Storbritanniens premiärminister Andy Burnham att ta ställning till om olje- och gasprojekt som först godkändes under de konservativa – men senare stoppades i domstol – ska väckas till liv igen. Miljöorganisationer pressar regeringen att säga nej till produktion vid Jackdaw och Rosebank, medan branschen, oppositionspolitiker och USA:s president Donald Trump driver på för ett ja, enligt The Independent och Evening Standard.

Den omedelbara orsaken är formell: samrådet om Jackdaw stänger först, och Rosebank följer en vecka senare. Men knipan är i grunden politisk och institutionell. Labour lovade i valmanifestet 2024 att inte bevilja nya tillstånd. Samtidigt har regeringen sagt att den ska respektera redan utfärdade tillstånd – en formulering som kan lämna utrymme att gå vidare även efter att de tidigare godkännandena upphävts efter en rättslig prövning som Greenpeace drivit. Oklarheten gör att båda sidor kan hävda att regeringen antingen bryter ett löfte eller bara verkställer beslut den ärvt.

Argumenten som förs fram till allmänheten drar åt olika håll. Klimataktivister säger att mer utvinning ökar utsläppen men gör lite för hushållens energikostnader eller försörjningstryggheten. De knyter också sitt budskap till sommarens extrema värme och de senaste skogsbränderna nära Aberdeen. Förespråkare för borrning säger att projekten skyddar arbetstillfällen och investeringar och hjälper landet att hantera nedgången i ett moget utvinningsområde utan att slå sönder kompetensen. Skotske Labourledamoten Graeme Downie, som citeras i båda tidningarna, beskriver det som ett val mellan en ordnad omställning och att förlora industrins grund – och därmed förmågan att bygga det som ska komma efter.

Trumps inblandning lägger till ett nytt lager. Han har offentligt stött Nordsjöborrning och sagt att Burnham ”lät utmärkt” i frågan under deras första telefonsamtal, efter att Burnham sagt att Storbritannien ”inte kan bortse” från Nordsjöns resurser och skulle inta en ”pragmatisk” hållning. För Burnham skapar det ett dubbelt problem. Ett ja kan säljas som energirealism på hemmaplan, men ger motståndarna en enkel berättelse om en ny regering som viker sig för tryck från en utländsk ledare och inhemska intressegrupper. Ett nej kan tillfredsställa aktivister och väljare som väger åt de gröna, men riskerar att utlösa motreaktioner från fackföreningar och regioner som fortfarande är beroende av arbete till havs.

Samråden tar slut enligt kalendern oavsett väder. När svaren räknats återstår ändå kärnfrågan: betyder ”inga nya tillstånd” ingen ny utvinning – eller bara inga nya blanketter.