Thames Water betalar miljonbonus till ny finanschef
Med långivarnas nödfinansiering, skulder på runt 20 miljarder pund och hot om tillfällig förstatligande hänger över bolaget, kunder får rekordböter och avloppsutsläpp medan ledningen motiverar höjda ersättningar med att chefer annars lämnar
Bilder
bbc.com
Reuters A shot of a Thames Water van. In the background there are two men wearing hi-vis clothing and hard hats and standing in an area that is boarded off by blue fences.
bbc.com
Thames Water betalade i juli 2025 en inträdesersättning på 1 miljon pund till sin finanschef Steve Buck, med hjälp av nödfinansiering från bolagets långivare. Det framgår av ett brev till parlamentsledamöter som Brittiska rundradion rapporterat om. Buck tillträdde i april 2025, och utbetalningen sker samtidigt som Storbritanniens största vattenleverantör försöker hålla kvar sin högsta ledning medan man förhandlar med fordringsägarna om en balansräkning tyngd av skulder.
I brevet till underhusets utskott för miljö, livsmedel och landsbygd skriver styrelseordföranden Sir Adrian Montague att bolaget tog juridisk rådgivning och kom fram till att man var avtalsmässigt förpliktad att betala. Montague medger att kunder kan uppfatta stora ersättningar till toppchefer som orättvisa, men hävdar att sådana villkor behövs för att hindra chefer från att lämna för arbeten som är ”mindre offentliga, mindre svåra och bättre betalda”, enligt Brittiska rundradions sammanfattning.
Tidpunkten krockar med bolagets ekonomiska läge och relationen till tillsynsmyndigheter och staten. Thames Water har skulder på omkring 20 miljarder pund och har arbetat med fordringsägare och myndigheter kring en räddningsplan. Om ingen uppgörelse nås kan bolaget hamna i ett särskilt administrationsförfarande, en form av tillfällig förstatligande där statligt utsedda ansvariga driver verksamheten medan skulderna skrivs om. Brittiska rundradion noterar att ett sådant förfarande kan innebära offentliga medel för att hålla igång driften och uppgradera infrastrukturen, med möjlighet att få tillbaka en del av skattebetalarnas pengar om bolaget senare säljs.
Argumenten om lön och kvarhållande av chefer förs samtidigt som bolaget drabbats av sanktioner och växande ilska. Tillsynsmyndigheten Ofwat bötfällde förra året Thames Water med rekordbeloppet 122,7 miljoner pund och menade att bolaget svikit kunderna och misslyckats med att skydda miljön. Bolaget har i flera år kritiserats för utsläpp av avloppsvatten och läckor, och har enligt Brittiska rundradion varnat för att kassan bara räcker till årets slut.
Samtidigt har ersättningarna i ledningen gått i motsatt riktning mot kundernas tålamod. Brittiska rundradion uppger att verkställande direktören Chris Weston fått en löneökning på 14 procent det senaste året till 1,63 miljoner pund, och att andra direktörer fått bonusar på sammanlagt 4,1 miljoner pund. Weston har sagt att bolaget måste betala marknadsmässigt för att locka personer som kan vända utvecklingen, men också varnat för att ett särskilt administrationsförfarande kan innebära att skattebetalarna får bära kostnaden.
Thames Water levererar vatten till 16 miljoner människor i London och Themsdalen. I den nuvarande ordningen är det bolagets långivare som skjuter till nödpengar så att vattnet fortsätter rinna, samtidigt som samma fordringsägare förhandlar fram villkor som i praktiken avgör om staten till slut måste kliva in. Det illustrerar en klassisk incitamentskonflikt: när en samhällsnödvändig verksamhet inte tillåts falla, får både kreditgivare och ledning starka skäl att pressa fram lösningar där kostnaderna riskerar att socialiseras, medan uppsidan privatiseras.