Mellanöstern

Oljepriset stiger när Hormuzsundet förblir strypt

Iran kräver villkor och ersättning för normal passage medan Trump säger att USA trappar ned återöppningen och Oman diskuteras som bakdörr, faran är att avgiftsbelagd säker passage blir ny modell för andra flaskhalsar som Bab al-Mandab

Bilder

independent.co.uk
Reuters
Vessels transit the Strait of Hormuz off Bandar Abbas in southern Iran on August 10 (AFP/Getty) Vessels transit the Strait of Hormuz off Bandar Abbas in southern Iran on August 10 (AFP/Getty) AFP/Getty
The US President signalled on August 9 that he was prepared to let economic pressure mount against Iran, apparently backing away from more military strikes after Tehran issued a list of demands for opening the Strait of Hormuz (AFP/Getty) The US President signalled on August 9 that he was prepared to let economic pressure mount against Iran, apparently backing away from more military strikes after Tehran issued a list of demands for opening the Strait of Hormuz (AFP/Getty) AFP/Getty
independent.co.uk

Brentoljan steg för fjärde dagen i rad till omkring 84 dollar per fat sedan förhandlingar om sjöfarten genom Hormuzsundet inte lett till någon tidtabell för återöppning. Enligt The Independent har Teheran lagt fram ett paket villkor – däribland ersättning – innan landet släpper fram normal trafik genom denna flaskhals.

Donald Trump sade till Axios att USA skulle dra ned på ansträngningarna att få farleden öppnad, och beskrev Washington som bara ”halvvägs i förhandlingar” medan man följer Irans ekonomiska press. The Independent uppger att Iran i stället diskuterar en delvis återöppning via Oman, en kanal som ofta fungerat som en diskret bakväg när direkt diplomati mellan USA och Iran blir politiskt kostsam.

Den omedelbara marknadseffekten är enkel: färre fartyg genom Hormuz betyder en högre riskpremie på varje fat som fortfarande är beroende av rutten. Följdeffekten är svårare att prissätta. Om en stat kan göra militär konfrontation till ett upplägg där man tar betalt för passage, behöver andra aktörer vid andra flaskhalsar inte vinna krig för att pressa fram värde; det räcker att göra försäkringsbolag och rederier nervösa. The Independent noterar diplomaters oro för att ett prejudikat om ”säker passage” vid Hormuz kan få efterklang vid Bab al-Mandab, där huthierna redan visat hur en regional milis kan göra världens logistikkedjor till en förhandlingsbricka.

På marken i Iran handlar det inte bara om tankfartyg och diplomati. The Independent hänvisar till boende i sydliga provinser som beskriver explosioner, avbrott, störningar i internet, stängda verksamheter och lite synligt statligt stöd under återkommande angrepp och en bräcklig vapenvila. Den lokala störningen sammanfaller med en separat amerikansk brådska: tidningen uppger att Washington pressar försvarsföretag att skynda på produktionen efter att robotlager tömts under konflikten.

Konflikten blottlägger också en välkänd asymmetri. Sjöfartsleder behandlas som något alla har rätt till, tills en enskild stat visar att den kan göra tillträdet villkorat. Då sprids kostnaderna ut över importörer, konsumenter och statskassor som betalar för militär beredskap. Den politiska striden blir sedan en fråga om vem som får skriva räkningen – och vem som är villig, eller har möjlighet, att vägra betala.

Just nu är den enda säkra datapunkten den som handlarna ser: oljepriset har stigit i flera dagar medan världens viktigaste flaskhals fortfarande är fast i villkor, mellanhänder och en vapenvila som ändå ger upphov till explosioner.