Afrika

Bulldozrar drar nya vägar genom Kibera när Kenya bygger om slummen till billiga bostäder

Rutos prestigeprojekt blandar sociala lägenheter med marknadspriser medan boende väntar på om de ens räknas som mottagare, tvångsavgift på 1,5 procent tas ut av löner och inkomster långt innan någon vet vem som får nycklarna

Bilder

Residents of Soweto Zone D clear the remains of demolished structures following government-planned demolitions carried out to make space for a state affordable housing programme at the Kibera informal settlement, in Nairobi in April. | AFP Residents of Soweto Zone D clear the remains of demolished structures following government-planned demolitions carried out to make space for a state affordable housing programme at the Kibera informal settlement, in Nairobi in April. | AFP scroll.in

Schaktmaskiner har börjat skära fram nya vägar genom delar av Kibera, Nairobis mest kända informella bosättning, när Kenya driver vidare ett ombyggnadsprojekt för ”billiga bostäder” knutet till president William Rutos prestigeprogram. The Conversation rapporterar att projektet blandar sociala bostäder, ”prisvärda” lägenheter och bostäder till marknadspris, samtidigt som boende i rivningszonen väntar på besked om de över huvud taget kommer att erkännas som mottagare. Arbetet visas upp offentligt, bland annat genom filmklipp som Ruto delat där flerbostadshus växer upp intill plåtskjul.

Ombyggnaden är en del av en nationell plan som lovar storskalighet men hittills levererat betydligt mindre. Enligt The Conversation är målet 200 000 bostäder per år, men i mars 2026 hade endast 8 367 bostäder färdigställts sedan Ruto tillträdde i september 2022, även om fler projekt befinner sig i olika skeden. Finansieringen bygger inte på frivillighet: anställda betalar en obligatorisk avgift på 1,5 procent av bruttolönen per månad, som arbetsgivaren matchar, och även personer utanför formell anställning förväntas betala 1,5 procent av bruttoinkomsten. Det skapar ett stabilt penningflöde till byggandet, men innebär också att kostnaderna vältras ut på arbetande människor långt innan bostäderna finns – och oavsett om de som betalar någonsin får en bostad tilldelad.

Kibera är inte bara en samling undermåliga bostäder; det är också en tät arbetskraftsreserv nära stadskärnan och ett nät av småföretag som lever på gångtrafik och närhet. The Conversation noterar att tidigare ”upprustningsprojekt” i Nairobis informella bosättningar har förbättrat sanitet, vägar och service, men också tenderat att driva upp hyror och löpande kostnader. När det sker svarar ursprungsboende ofta med att hyra ut i andra hand eller flytta, medan hushåll med bättre ekonomi flyttar in – och ett projekt som sägs rikta sig till fattigdom blir i praktiken ett verktyg för social ersättning.

Tryckpunkten i Kibera handlar därför inte bara om undanträngning i dag, utan om betalbarhet i morgon. Kritiker, enligt artikeln, ifrågasätter om de nya bostäderna verkligen kommer att prissättas för hushåll med låga inkomster och om tilldelningen blir genomskinlig. Statens departement för bostäder och stadsutveckling har räknat in invånarna och utfärdat Makao Bora-kort som bevis på registrering, men de boende vet fortfarande inte hur registreringen översätts till en rätt att återvända, vad månadskostnaderna blir eller om informella arbetare kan bära dem. Kiberas politiska tyngd som röstblock ökar brådskan, men löser inte den grundläggande frågan: vem kan faktiskt behålla nycklarna när bygglagen lämnat området?

Hittills är projektets mest påtagliga resultat en fysisk omstöpning av bosättningen – nya vägar, röjda tomter och växande huskroppar – medan villkoren för vem som får bo där i stor utsträckning fortfarande avgörs i administrationen.