Arwa Mahdawi: Trump stängde USAID och sålde det som kamp mot slöseri

Donald Trump och hans medieallierade målade i månader upp den amerikanska biståndsmyndigheten USAID som ett monument över slöseri. Men, skriver Arwa Mahdawi i The Guardian, den amerikanska statens politiska pengaflöden utomlands har inte upphört. De har i stället bytt mottagare – från humanitära program till projekt som ligger närmare Trumps egen politiska agenda.

Mahdawi pekar på ett inlägg på Truth Social i februari 2025 där Trump kallade korruptionen inom USAID ”sällan skådad” och uppmanade sina anhängare att ”stänga ned” myndigheten. Enligt kolumnen var USAID i praktiken stängt inom några timmar: merparten av personalen sattes på administrativ ledighet på obestämd tid och humanitärt bistånd skars senare ned under parollen ”Amerika först”. Högermedier drev på med anklagelser, bland annat Fox News som upprepade gånger påstod att USAID köpte ”miljoner” kondomer till Gaza – något Mahdawi beskriver som en lögn utan belägg.

Men pengarna slutade inte lämna USA, hävdar Mahdawi. I stället beskriver hon ett nytt mönster där amerikanska utrikesdepartementets bidragsgivning tycks styra skattemedel till konservativa organisationer i Europa som ligger i linje med Trumps politiska projekt. The Guardian uppger att utrikesdepartementet avser att dela ut 12 miljoner dollar till konservativa organisationer i Storbritannien, varav 7 miljoner dollar är avsatta för en grupp som heter 878. Mahdawi skriver att gruppen medgrundats av den tidigare konservative ministern och programledaren Jacob Rees-Mogg. Organisationen registrerades i Storbritannien i mars och beskriver sig på sin webbplats som en ”ledande brittisk och amerikansk tankesmedja” med fokus på att stärka ett ”civilisatoriskt partnerskap” mellan Storbritannien och USA.

Mahdawi hänvisar till en tidigare amerikansk tjänsteman som säger att normala finansieringsprocesser ”kringgås” för att pengar ska kunna nå Trumpvänliga ändamål. Andra utlysningar, skriver hon, uppmanar europeiska grupper att bygga ”civilisatoriskt självförtroende” och arbeta med teman som nationell suveränitet, migration, censur och ”juridisk krigföring” – ett ordval som speglar budskapet hos många transatlantiska konservativa nätverk. Forskaren Zsuzsanna Végh, som studerar liberal demokrati, säger till The Guardian att utlysningarna följer på en längre period av nätverksbyggande mellan Maga-aktörer och likasinnade europeiska aktörer som redan identifierat tänkbara mottagare.

Kolumnen beskriver också politiska motreaktioner. Tysklands förbundskansler Friedrich Merz har varnat Trumps administration för att lägga sig i tyska val, skriver Mahdawi, och i Storbritannien har Liberaldemokraternas parlamentsledamot Lisa Smart anklagat ”Maga-pengar” för att försöka påverka brittisk demokrati. USA:s ambassad i London erbjuder enligt artikeln bidrag på upp till 500 000 dollar för ”folkbildningsprogram” som ska främja en ”nationell samtalston” om ”gemensamma civilisatoriska värden” mellan Storbritannien och USA. En nyligen avgången tjänsteman vid utrikesdepartementet säger till The Guardian att detta liknar ett försök att skapa berättelser med brittiskt ursprung som sedan kan återanvändas i Maga-vänlig propaganda.

Mahdawis bild av läget efter USAID landar i en konkret kontrast: humanitära program skars ned i namn av att hålla pengar hemma, samtidigt som utrikesdepartementets bidragsannonser fortfarande lockar med stora summor för politisk ”civilisatorisk” opinionsbildning utomlands.