Israels flyganfall i södra Libanon dödar nio

Bilder

×

A man inspects the damage after an Israeli airstrike on homes in the village of Ansar in southern Lebanon. Photograph: Xinhua/Shutterstock theguardian.com

Rescue workers and residents search for survivors after an Israeli airstrike on Deir al-Zahrani in southern Lebanon. Photograph: Abdul Kader Al Bay/Zuma Press Wire/Shutterstock theguardian.com

An aerial view of the damage in Deir al-Zahrani after an Israeli warplane carried out an airstrike in southern Lebanon. Photograph: Abdul Kader Al Bay/Zuma Press Wire/Shutterstock theguardian.com

‹ ›

Nio personer dödades och elva skadades i två israeliska flyganfall i södra Libanon på lördagen, enligt libanesiska statliga medier och rapportering i The Guardian. Ett anfall träffade ett hus i utkanten av byn Ansar, jämnade byggnaden med marken och dödade sju personer, däribland barn. Ett annat anfall träffade ett hus i Deir al-Zahrani, där två personer dödades och nio skadades. Det är den högsta dödssiffran sedan de överenskommelser som slöts i juni gav en tillfällig avmattning i striderna mellan Israel och Hizbollah.

Anfallen sker i den gråzon som följt efter junis upplägg: formellt lägre stridsintensitet, men återkommande angrepp som ändå förstör bostäder och driver civila ut på vägarna. Enligt The Guardian ligger varken Ansar eller Deir al-Zahrani inom Israels självutropade ”säkerhetszon” i södra Libanon, ett område som israeliska styrkor ockuperar. Ändå beskrev den israeliska militären anfallen som ett svar på att Hizbollah-krigare angripit soldater i området Ali Taher, en höjd som Israel säger rymmer underjordiska lednings- och sambandsplatser. Libanons premiärminister Nawaf Salam fördömde räderna som ”ytterst farliga” och sade att de undergrävde försök att stabilisera södern. Han avvisade också Israels beskrivning och framhöll att de döda inte var ”militär infrastruktur” samt att kvinnor och barn fanns bland offren.

Sedan mars har Libanonfronten, enligt The Guardian, kopplats till en bredare regional konflikt. Hizbollah inledde då sin senaste raketbeskjutning efter dödandet av Irans högste ledare, vilket följdes av en israelisk flygkampanj och en invasion som dödade tusentals och resulterade i att Israel ockuperar delar av Libanon. I juni kom sedan ett samförståndsavtal mellan USA och Iran om det större kriget och senare samma månad ett av USA understött ramverk mellan Libanon och Israel. Den sortens diplomati kan dämpa tempot utan att undanröja de bakomliggande utlösande faktorerna. I ett sådant läge blir parternas offentliga motiveringar en del av själva striden: Israel hänvisar till ”infrastruktur” och soldaters säkerhet, Libanon pekar på bostadshus, rasmassor och listor över döda.

På marken framträder en upptrappning som först och tydligast blir begriplig för civila: räddningspersonal som söker i spillrorna av det utplånade huset i Ansar, rök och bråte i Deir al-Zahrani samt trafikstockningar på vägarna ut från Nabatieh när familjer flydde norrut. Enligt The Guardian har den israeliska militären i månader beskjutit området Ali Taher, vilket antyder en mållista som består oavsett hur vapenvilan formuleras. Libanesiska statliga medier beskrev också anfall som gick djupare än vad som setts sedan avmattningen i juni och rapporterade om ytterligare räder mot Ali al-Taher-åsen.

Medan räddningstjänsten fortfarande arbetade vid platsen i Ansar lämnade människor Nabatieh med bil, samtidigt som tjänstemän grälade om huruvida de träffade byggnaderna var legitima mål eller helt enkelt hemadresser.