Politik

Reform UK vill skrota PIP och banta sjukstödet i Universal Credit

Partiet lovar spara 50 miljarder pund per år genom kommunala stöd­konton och omprövningar av nära tre miljoner mottagare, arbetsgivare ska betala sjukfrånvaruförsäkring för att få folk tillbaka i arbete

Bilder

Robert Jenrick said ‘dumping our young people onto welfare isn’t compassion’ (PA) Robert Jenrick said ‘dumping our young people onto welfare isn’t compassion’ (PA) independent.co.uk
Helen Whately, Shadow Secretary of State for Work and Pensions (Getty) Helen Whately, Shadow Secretary of State for Work and Pensions (Getty) Getty

Reform UK har lagt fram ett förslag som partiet hävdar skulle minska Storbritanniens utgifter för bidrag och ersättningar med 50 miljarder pund per år. Förslaget omfattar bland annat att avskaffa ersättningen för personlig självständighet och att ta bort hälsodelen i det allmänna grundbidraget för vuxna i arbetsför ålder. Enligt tidningen The Independent skulle ändringarna beröra nära tre miljoner människor som i dag får stöd kopplat till funktionsnedsättning och sjukdom, och nuvarande mottagare skulle omprövas under tre till fyra år. Labour avfärdade besparingssiffran som ”fantasiekonomi” och menade att kostnaderna i stället skulle vältras över på arbetsgivare.

Kärnan i paketet är att kontantutbetalningar för vad Reform kallar ”lindrigare tillstånd” ska ersättas med ”konton för stöd vid funktionsnedsättning”, som skulle skötas av kommuner och folkvalda regionala ledare. I stället för en löpande ersättning ska kontona betala för konkreta utgifter, som hjälpmedel, bostadsanpassning, transporter och personlig assistans. Partiet föreslår också en ny ”hälsotrygghetsersättning” som ska omprövas regelbundet och reserveras för dem som Reform beskriver som svårt sjuka eller med mycket stora svårigheter.

Den skarpaste delen av förslaget riktas mot arbetsgivarna. Reform UK:s talesperson i finansfrågor, Robert Jenrick, sade att arbetsgivare kan tvingas betala en försäkring för ”återgång i arbete” som ska täcka kostnaderna under de två första åren efter att en anställd sjukskrivits, med det uttalade syftet att skapa tryck att få människor tillbaka i arbete. Efter två år ska den som inte återgått till arbete genomgå en ”enhetlig, sträng personlig bedömning” som ska sålla bort besvärliga och bedrägliga ansökningar. Partiets inramning är att staten ska hjälpa dem som behöver det, men skärpa villkoren och minska långvarigt beroende, särskilt bland yngre mottagare.

The Independent rapporterar att Reform motiverar kursändringen med att antalet mottagare av funktionshinderrelaterade ersättningar vuxit snabbt. Partiet hänvisar till Jenricks uppgift att 6,9 miljoner personer nu får sådana ersättningar och att andelen mottagare i arbetsför ålder som får stöd för psykisk ohälsa och beteenderelaterade tillstånd har tredubblats sedan 2002. Reform säger att 22 miljarder pund av besparingarna skulle komma enbart från ändringar i ersättningar kopplade till funktionsnedsättning, och att den totala besparingen skulle överstiga vad de konservativa lovat.

Funktionshinderorganisationer och motståndare ifrågasätter premissen att huvudproblemet är för generösa utbetalningar snarare än hinder i arbetslivet och vardagen. Scope:s policychef Abdi Mohamed sade till The Independent att ersättningen för personlig självständighet är tänkt att täcka merkostnaderna av att vara funktionsnedsatt oavsett om man arbetar eller inte, och varnade för att minskat ekonomiskt stöd inte undanröjer hinder som otillgängliga arbetsplatser eller bristfälliga anpassningar från arbetsgivare. De konservativa beskrev samtidigt utspelet som politisk teater: skuggministern för arbete och pensioner, Helen Whately, kallade det en avledningsmanöver från granskningen av en donation till Nigel Farage och pekade på vad hon beskrev som Reforms skiftande hållning i socialförsäkringsfrågor.

Reforms förslag skulle flytta stödet vid funktionsnedsättning från individuella rättigheter till lokalt administrerade budgetar och kostnader kopplade till arbetsgivare. Partiet ber väljarna acceptera att ett system som i dag mäts i kontantöverföringar kan stramas åt genom att ersätta pengar med fakturor, lokala bedömningar och återkommande omprövningar — vilket i praktiken också flyttar makt och ansvar mellan stat, kommun och arbetsmarknadens parter.