Maskerade israeliska bosättare attackerar palestinsk by på Västbanken

Bilder

×

Footage of the scene showed flames bursting from the window of a house (Hamza Abu-Jundeya) Hamza Abu-Jundeya

Razan, eight, was left with injuries to her face after being struck by a stone during the attack (Radwan Jundiya) Radwan Jundiya

Residents rushed to put out the fires following the attack on 5 August (Hamza Abu-Jundeya) Hamza Abu-Jundeya

The charred remains of a bed in a home in Al-Tuba after settlers burned it down (Mohammad Hesham) Mohammad Hesham

Razan, just eight years old, was left with a nasal fracture (Mohammad Hesham) Mohammad Hesham

‹ ›

Ett fyrtiotal maskerade och beväpnade israeliska bosättare angrep en natt i början av augusti den palestinska byn Al-Tuba på Västbanken, uppger boende för The Independent. Enligt vittnesmålen satte angriparna eld på bostäder och kastade sten mot byggnader medan barn befann sig inne i husen. En familj säger att en gravid kvinna misshandlades och skadades samtidigt som deras hus brann; grannar beskriver hur människor släpades ut och angreps. Den israeliska militären uppger att polisen inledde en utredning och tog sig in i området under arméns beskydd för att samla in vittnesmål och bevis, men enligt artikeln är det oklart om några gripanden följde.

Händelsen passar in i ett större mönster i den södra delen av Masafer Yatta, där palestinier säger att angreppen gått från sporadisk skadegörelse till metoder som gör vardagslivet praktiskt taget omöjligt: nattliga räder, förstörelse av egendom, trakasserier och påtryckningar som begränsar tillgången till mark och betesområden. Israels egna myndigheter har samtidigt registrerat en kraftig ökning av allvarliga fall som klassas som ”nationalistiska brott” under första halvåret 2026, med hundratals angrepp, enligt siffror som The Independent hänvisar till. Lokala boende och människorättsgrupper säger dessutom att många mindre incidenter aldrig anmäls.

Det som gör våldet politiskt uthålligt är inte bara antalet angrepp, utan hur rättstillämpningen i praktiken är ordnad. När polisen bara kan nå en by med militär eskort blir den avgörande frågan om staten väljer att lägga begränsad personal på att skydda dem som anmäler, säkra bevis och frihetsberöva misstänkta – eller om resurserna styrs till andra prioriteringar. I en sådan miljö kan formuleringen ”utredning har inletts” fungera som en hållplats: den signalerar att något sker, utan att lova resultat, och den skjuter ansvaret vidare genom en kedja av myndigheter där ingen enskild instans fullt ut bär kostnaden för passivitet.

På marken är effekten mer konkret än i protokollen. Bostäder, solpaneler, höbalar och djurfoder är inte symboler utan familjers produktionsmedel i ett område där rörelsefrihet och byggande redan är hårt begränsade. Att bränna ett foderförråd eller slå sönder ett fönster är en billig handling för angriparen men en dyr förlust för den drabbade, särskilt när reparationer och ersättning kräver tillstånd, pengar och tillträde som kan stoppas på flera nivåer.

Internationell kritik har inte uteblivit – The Independent nämner fördömanden från utlandet, bland annat från Vita huset – men avskräckningsvärdet i uttalanden är begränsat när den omedelbara striden handlar om vem som kan sova tryggt i sitt hem och vem som kan nå en ambulans. I Al-Tuba beskriver boende hur barn gömde sig medan stenar slog mot väggarna och lågorna tog sig in genom fönstren.

Armén säger att polisen gick in i området under IDF:s beskydd för att säkra bevis. Artikeln uppger inte att någon har gripits.