Äldre par dör i skogsbrand på grekiska Salamis, Belgien evakuerar hundratals när elden i naturreservat pressar mot Tyskland och Sverige skickar vattenbombningsflyg, Europas krisberedskap blir allt mer ett nollsummespel om flygplan och manskap när flera länder brinner samtidigt

Bilder

Air support in fighting the fire in the High Fens nature reserve is crucial owing to the complex terrain where heavy vehicles risk sinking. Photograph: Nicolas Lambert/Belga/Shutterstock theguardian.com

A wildfire in the area of Las Peñas de Riglos in Aragon, Spain. Photograph: UME/AFP/Getty Images theguardian.com

Ett äldre par hittades döda utanför sitt hem på den grekiska ön Salamis sedan en snabbt spridande skogsbrand lett till evakueringsorder för mer än 500 personer, rapporterar Guardian. Samtidigt brann det i Belgiens naturreservat Höga Fens, där elden förstört tusentals hektar och rört sig mot den tyska gränsen, vilket tvingade hundratals boende i närliggande kommuner att lämna sina hem.

De två bränderna visar hur Europas sommarberedskap i allt högre grad bygger på att flytta knappa resurser – flygplan, markstyrkor och ledningskapacitet – över nationsgränser, i stället för att utgå från att varje land kan hantera sin egen värsta dag. I Belgien lutade sig myndigheterna mot ett lapptäcke av hjälp: tyska brandmän deltog, lantbrukare drog fram vatten med traktorer från en närliggande sjö och flygstödet bestod av två vattenbombningsflygplan från Sverige samt helikoptrar från Belgien och Nederländerna, enligt Guardian. Terrängen i Höga Fens gjorde luftinsatsen central. Tät skog och torvmarker, tillsammans med upphöjda träspänger, innebar att tunga fordon riskerade att sjunka. Tillfartsvägar och lastbegränsningar blev därmed praktiska hinder lika avgörande som vindriktningen.

Evakueringarna i Belgien gällde inte bara boende. Turister uppmanades att lämna området, och en idrottshall användes som tillfälligt nattkvarter för en mindre grupp, medan andra bodde hos släkt och vänner. Myndigheterna förbjöd också tillträde till sjöar som användes för påfyllning åt flyginsatsen, vilket i praktiken gjorde rekreationsmiljöer till en del av försörjningskedjan. På söndagseftermiddagen sade Belgiens inrikesminister Bernard Quintin att två brandfronter var under kontroll, samtidigt som resurserna fortfarande var mobiliserade på den tredje dagen av släckningsarbetet.

Branden på Salamis gav under tiden ett dödstal åt ett välkänt mönster: många omkommer inte i dramatiska räddningsinsatser utan i gränszonen kring den egna fastigheten, när människor försöker hålla stånd eller väntar för länge med att fly. Samma helg inträffade ytterligare ett dödsfall i Spanien, där en soldat dog under arbete med att släcka en stor brand i Aragonien som brunnit i en vecka och hotat ett flera hundra år gammalt kloster, enligt Guardian.

Europas system för civilskydd är byggda för tillfälliga toppar, men toppar blir norm när värme och torrt bränsle sammanfaller i flera länder samtidigt. När flygplan delas blir den avgörande flaskhalsen inte längre om ett land äger egna plan, utan om grannländerna kan avvara dem samma dag. Det är en incitamentsfråga lika mycket som en teknisk: gemensamma resurser fungerar när riskerna är spridda, men blir sköra när hela kontinenten får ”samma väder” samtidigt.

På söndagen, medan svenska vattenbombare gick i skytteltrafik över ett belgiskt naturreservat och grekiska myndigheter beordrade evakueringar längs kusten på Salamis, mättes bränderna fortfarande i hektar och förlorade sömntimmar – inte i en slutgiltigt fastställd brandlinje.