Politik

Labour avgör om Rosebank och Jackdaw får borra vidare

Domstol rev upp tidigare godkännanden och regeringen pressas in i tillståndsprocesser snarare än vallöften, jobbargument ställs mot dyrare import när staten vill både fasa ut och hålla Nordsjön igång i decennier

Bilder

Conservative energy minister and shadow Scottish secretary Andrew Bowie (Euan Cherry/PA) (PA Wire) Conservative energy minister and shadow Scottish secretary Andrew Bowie (Euan Cherry/PA) (PA Wire) PA Wire
(PA Graphics) (PA Graphics) (PA Graphics) (PA Graphics) PA Graphics
Campaigners outside the Department For Energy Security And Net Zero in Westminster (Yui Mok/PA) (PA Wire) Campaigners outside the Department For Energy Security And Net Zero in Westminster (Yui Mok/PA) (PA Wire) PA Wire

Det offentliga samrådet om oljefältet Rosebank stänger på måndag, och Labours ministrar måste avgöra om borrningen kan fortsätta efter att en rättslig prövning, initierad av Greenpeace, ogiltigförklarade tidigare tillstånd. Ett separat samråd om gasfältet Jackdaw avslutades den 10 augusti. Regeringen står därmed inför två beslut om prestigeprojekt i Nordsjön i snabb följd. Enligt tidningen The Independent beskriver skotska konservativa frågan som ”liv eller död” för Nordsjöindustrin.

Det akuta trycket kommer av att brittisk energipolitik numera i praktiken avgörs genom tillstånd, remissförfaranden och domstolsprövade processer, snarare än genom valmanifest. Labour har lovat inga nya licenser, men Jackdaw och Rosebank godkändes tidigare, stoppades i domstol och ligger nu åter på ministrarnas bord som omprövningar. Branschorganisationen Offshore Energies UK uppger att de två projekten skulle ge en topp på över 3 500 arbetstillfällen under byggtiden samt 880 arbetstillfällen utanför projekten under deras livslängd. Siffrorna är utformade för att få ett tillståndsbeslut att framstå som ett arbetsmarknadsprogram. Samma resonemang fungerar också som en varning: om inhemsk produktion stoppas medan efterfrågan består, importerar Storbritannien mer bränsle – och arbeten, skatteintäkter och leverantörskontrakt följer med importen.

Motståndarna använder samma administrativa strypunkter. Stop Climate Chaos Scotland, en sammanslutning av mer än 70 organisationer, har skrivit och uppmanat premiärministern att stoppa projekten och pekar på extrem värme, torka och skogsbränder som konkreta erfarenheter av klimatrisk. Tvisten handlar inte om huruvida olje- och gasanvändningen minskar på lång sikt, utan om vem som bär kostnaderna under tiden: arbetstagare och lokala ekonomier om projekten stoppas, eller hushåll och samhällsekonomin om utbudet flyttas utomlands och prissätts via import.

Regeringens budskap försöker väga båda sidor. En talesperson för departementet för energitrygghet och netto nollutsläpp säger till tidningen att Nordsjön fortsatt är en ”vital nationell tillgång” och att olja och gas kommer att spela en roll ”i årtionden” parallellt med en övergång till ren el. Formuleringen lämnar utrymme för godkännanden utan att kalla det kursändring, och signalerar samtidigt att staten räknar med att förvalta en nedtrappning snarare än att tvärbromsa produktionen.

BP:s beslut att avsluta sin verksamhet i Nordsjön skapar en följdeffekt: varje stor aktör som lämnar gör de återstående projekten mer politiskt laddade, eftersom färre företag blir kvar att bära de fasta kostnaderna för kompetens, leverantörskedjor och avveckling. I ett sådant läge blir en samrådstidpunkt mindre en formell hållpunkt och mer ett ögonblick då ministrar avgör om Nordsjön ska behandlas som en näring som förvaltas, eller som något som ska fasas ut genom ett beslut som i praktiken sätter slutpunkt.

Samrådet om Rosebank stänger på måndag och Jackdaws samråd är redan avslutat. Nästa steg är en ministerunderskrift: antingen återupplivas de tidigare godkännandena, eller så ersätts de av ett nytt stoppbeslut.