Media

Gömd spårtagg avslöjar Amazons bokslakt för att träna artificiell intelligens

Sällsynta böcker skickas till anläggning i Las Vegas där ryggar slits av och sidor masskannas, företaget köper via vanliga kanaler men vill inte kommentera träningen och när texten är utvunnen kastas originalet

Bilder

Photo of Ashley Belanger Photo of Ashley Belanger arstechnica.com

En dold spårbricka i en sällsynt bok ledde en bokhandlares försändelse till en Amazon-anläggning i Las Vegas, där anställda river loss böcker från ryggarna och skannar sidorna, enligt Ars Technica som hänvisar till 404 Media. Bokhandlare har i ungefär ett år misstänkt att företag som utvecklar artificiell intelligens lagt stora beställningar på svårfunna titlar och förstört dem efter skanning, men spårningen gav nu en konkret slutpunkt.

Ars Technica uppger att platsen i Las Vegas är kopplad till Amazons arbete med att träna sina system, med ett litet arbetslag som skannar stora volymer. En detalj i rapporteringen säger något om den industriella tonen: en dörr märkt med en tyrannosaurus rex som ser ut att sluka en bok. Amazon ville inte kommentera påståendet om träning av artificiell intelligens i just detta fall, men uppgav att bolaget köper böcker via kommersiella kanaler för att utveckla och förbättra produkter och tjänster.

Händelsen passar in i en bredare kapplöpning om skyddade träningsdata. Företag som bygger de mest avancerade modellerna börjar behandla unik text som en insatsvara värd att betala för, samtidigt som metoderna för hur materialet hämtas in hålls oklara. Ars Technica noterar att andra aktörer, däribland Anthropic och xAI, offentligt sagt att de inte tränar på sällsynta eller antika böcker. Det gör att Amazons vägval framstår mindre som varsam digitalisering och mer som ren försörjningskedja: köp det som går att få tag på, pressa ut texten, gör dig av med det fysiska föremålet.

Rapporteringen skissar också hur inköpen kan ha styrts. 404 Media föreslår att köpen kan ha drivits av listor med internationella standardboknummer, ett sätt att metodiskt leta efter unika verk snarare än kända titlar. Enligt artikeln tränades arbetare att skanna streckkoder eller standardboknummer innan de skannade sidorna, vilket passar ett arbetsflöde för förteckning snarare än urval. I nätforum ska anställda tidigare i år ha oroat sig för att anläggningen skulle stänga om böckerna tog slut; vid ett tillfälle sinade tillgången helt. Ars Technica skriver att verksamheten fortfarande är igång.

För bokhandlare är marknadssignalen brutal. Storköpare tycks hoppa över vanliga bedömningar av skick, upplaga eller kulturvärde och betalar i stället för unikhet i stor skala. Det pressar säljarna in i en etisk byteshandel: ta pengarna och se lagret försvinna, eller avstå och låta någon annan göra affären. Det visar också hur ”datainsamling” kan se ut när det är billigare att förstöra en bok än att förhandla om rättigheter, skanna varsamt eller lagra föremålet efteråt.

Spårbrickans sista signal kom inte från ett bibliotek eller ett arkiv. Den kom från ett lager byggt för att förvandla bundna sidor till råvara för modeller, en bokrygg i taget.