Sverige

Ekprocessionsspinnare rapporteras i Sverige

Fyndet gäller en ensam hane och Danmark har redan stängt skolor när giftiga larver sprids, myndigheterna saknar uppdrag och budget för att hantera arten

Bilder

dn.se
Blivande ekprocessionsspinnare. Foto: Andreas Hillergren/TT Blivande ekprocessionsspinnare. Foto: Andreas Hillergren/TT Foto: Andreas Hillergren/TT
En fullt utveckad ekprocessionsspinnare. Foto: Christoffer Fägerström/Biologiska museet/Lunds Universitet En fullt utveckad ekprocessionsspinnare. Foto: Christoffer Fägerström/Biologiska museet/Lunds Universitet Foto: Christoffer Fägerström/Biologiska museet/Lunds Universitet

En ekprocessionsspinnare har rapporterats i Sverige via Artportalen och identifierats utifrån ett fotografi av Lars Pettersson, docent i zooekologi vid Lunds universitet, enligt Dagens Nyheter. Pettersson säger att det rör sig om en hane, vilket spelar roll eftersom hanar kan sprida sig men inte lägga ägg. Arten har noterats i Sverige tidigare, bland annat 2004 och igen för omkring ett dussin år sedan, och de fynd som könsbestämts har även då varit hanar.

På andra sidan Öresund har Danmark redan tvingats behandla arten som mer än en kuriositet. DN skriver att danska myndigheter har stängt skolor och genomfört saneringsåtgärder efter att arten etablerat sig där. Risken handlar inte främst om den fullbildade fjärilen utan om larverna: deras hår, och även gamla larvhudar som blir kvar, innehåller giftämnet thaumetopoein, som kan ge smärtsamma nässelutslag och andningsbesvär hos människor. Petterssons praktiska råd är rakt på sak: rör inte håriga larver.

Sveriges problem är inte att biologin är svårbegriplig, utan att ansvaret är det. Nils Carlsson, som leder art- och naturenheten vid Länsstyrelsen Skåne, säger till DN att han varnat sedan tidig förra sommaren för att ekprocessionsspinnaren sannolikt kommer att etablera sig i Sverige och att beredskapen är dålig. Samtidigt konstaterar han att det saknas lagstiftning eller formellt uppdrag för länsstyrelserna eller Jordbruksverket att hantera arten. I praktiken hamnar frågor om övervakning, varningar till allmänheten, avspärrningar och eventuell bekämpning i en gråzon där ingen myndighet tydligt är satt att betala notan.

Artens ankomst passar också in i ett större mönster där arter rör sig norrut när temperaturerna stiger. Pettersson beskriver det som återkommande: varje år kommer en eller två fjärilsarter in i Sverige, ibland från Sydeuropa. Ekprocessionsspinnaren kan flyga några kilometer, vilket Pettersson bedömer räcker för att ta sig över en sträcka i storleksordningen Öresunds bredd. När en hona väl kommer fram och lägger ägg på ekar kläcks larverna på våren och rör sig i grupp, ibland i de ”processioner” som gett arten dess namn.

DN skriver att det anses mycket svårt att stoppa spridningen av en fjärilsart som redan utvidgat sitt utbredningsområde, vilket lämnar Sverige med ett val mellan begränsade kontrollinsatser och anpassning. Landet har långa kuster och många ekar, men också många inhemska arter som lever på ek och kan konkurrera med en nykomling. Den närmaste svenska erfarenheten av liknande problem finns på södra Gotland, där en närbesläktad tallprocessionsspinnare funnits länge och där campinggäster fått söka vård efter att larvprocessioner passerat över dem.

Än så länge består det svenska underlaget av ett fotografi av en ensam hane i ett rapportsystem. Danmarks facit omfattar redan stängda skolgårdar och saneringspersonal.