Venezuelansk affärsman under korruptionsutredning återvänder till Caracas

Den venezuelanske affärsmannen Alejandro Betancourt återvände till Caracas med ett privatflyg från Palm Beach i slutet av juni, enligt flyguppgifter som El País har granskat. Betancourt har utretts utomlands för påstådd korruption och penningtvätt med koppling till det statliga oljebolaget PDVSA. Nu uppger källor nära maktens kretsar i Caracas att han ger råd till president Delcy Rodríguez om hur oljeindustrin ska väckas till liv igen, men någon officiell bekräftelse finns inte.

El País placerar Betancourts återkomst i skärningspunkten mellan två system som gärna utmålar sig som fiender: det politiska ”omtaget” i Caracas efter Maduro och USA:s linje mot Venezuela, formad under Trumpåren och nu åter under Trump. Enligt tidningen utreds Betancourt i Spanien och Schweiz, och han ska ha tillbringat månader i praktiken instängd på två fastigheter i England, där han rörde sig mellan dem med helikopter och utan elektronisk fotboja. Ändå reste han in i Venezuela bara dagar efter jordbävningar som enligt El País dödade mer än 6 000 människor – och inte som en jagad man, utan som någon med tillträde.

Det intressanta är mindre personen Betancourt än vad historien säger om hur gränsöverskridande rättstillämpning och diplomati faktiskt fungerar. Mauricio Claver-Carone, tidigare informell sändebudstyp med koppling till USA:s utrikesminister Marco Rubio, sade till Reuters att amerikanska tjänstemän använde Betancourt som mellanhand eftersom han ”förstår oljebranschen både i Venezuela och i USA”. El País citerar också en diplomatisk källa som beskriver Betancourt som en amerikansk tillgång – ett ordval som skaver mot uppgifter om att Rodríguez samtidigt ska rensa upp ”överdrifter” från Madurotiden. När en regering säger sig bryta med gammalt gunstlingssystem men i tysthet lutar sig mot samma sorts affärsmäklare blir skillnaden mellan reform och namnbyte svår att kontrollera utifrån.

Betancourts affärsimperium är, som El País beskriver det, byggt för just den sortens tvetydighet. Han samlade förmögenhet under chavismen, dök senare upp i Spanien med exklusiva fastigheter och investeringar och byggde ett nätverk som spänner över venezuelanska oljeintressen och spanska uppstartsbolag, bland annat med koppling till solglasögonmärket Hawkers. Enligt El País har han betydande kontroll över privat oljeproduktion i Venezuela, och han reser med en växlande krets av partners, investerare samt personer från bank- och gruvsektorn – just de branscher som ofta tjänar först när en sanktionerad ekonomi rör sig mot en begränsad normalisering.

I praktiken är mellanhänder som Betancourt användbara eftersom de kan prissätta risk där ministerier och ambassader inte kan. De kan tala med amerikanska företrädare utan att skriva tjänsteskrivelser, och med venezuelanska ledare utan att lämna pappersspår. Samtidigt urholkas ansvarsutkrävandet: när förhandlingar sköts via affärsmän i stället för institutioner får allmänheten höra talas om ”broar” först efter att avtalen är undertecknade.

El País rapporterar att Betancourt åter är inne i presidentens krets. Regeringen har inte sagt vilket uppdrag han har, vad han får betalt, eller vilka skyddsräcken som gäller.