Andy Burnham lovar nationell offensiv mot gatuboende till jul

Storbritanniens nye premiärminister Andy Burnham lovar hundratals miljoner pund till en ”nationell satsning” för att få bort hemlösa som sover ute från gatorna före jul, rapporterar The Guardian. Paketet består av ytterligare 100 miljoner pund samt ett bredare åtagande på 442 miljoner. Av detta ska 340 miljoner under tre år gå till fler boendeplatser och 102 miljoner till insatser som sjukvård och stöd vid missbruk. Burnham säger att uteliggarsovande har blivit så vanligt att det håller på att uppfattas som en del av stadsbilden.

Planen hämtar sitt tydligaste exempel från den akuta insatsen under pandemin, då staten och kommunerna använde de sängplatser som fanns att tillgå – studentkorridorer, bed and breakfast och semesterboenden – för att snabbt få in människor under tak. Det visade vad som händer när staten tillfälligt behandlar gatuboende som ett praktiskt genomförandeproblem i stället för ett långsamt socialt problem: begränsningen är mindre brist på rum än viljan att betala och förmågan att samordna snabbt.

Burnhams erbjudande till lokala ledare är pengar och politiskt skydd, kombinerat med en tidsfrist som är så snäv att den tvingar fram prioriteringar. Enligt The Guardian överväger han inte att ändra lagen så att kommuner måste erbjuda boende till varje uteliggare som ber om det, och han sätter inte heller något exakt siffersatt mål till jul – bara ”verkliga framsteg”. Därmed blir utfallet beroende av lokala beslut: vem som erbjuds vad, var kapacitet skapas och hur man definierar ”en väg bort från gatan” när människor tackar nej, faller tillbaka i missbruk eller pendlar mellan tillfälliga sängar och trottoaren.

Sammansättningen av pengarna antyder också målkonflikter. Att bygga eller köpa mer långsiktiga boenden tar tid och kräver stora kapitalinsatser; att finansiera stödinsatser går snabbare att skala upp men följer ofta individen utan att undanröja den grundläggande flaskhalsen: stabilt boende. Aktivister välkomnade beskedet men varnade för den större krisen med tillfälliga boenden som ligger bakom det synliga gatuboendet – familjer och enskilda som placeras kortsiktigt, vilket slukar kommunala budgetar och binder upp lägenheter som annars hade kunnat användas för att hjälpa människor vidare.

Politiskt koncentrerar ett jul-löfte ansvarsutkrävandet till en enda säsong. Tidigare premiärministrar har gjort liknande utfästelser om att avskaffa eller minska gatuboende, och den mest dramatiska nedgången de senaste åren kom under undantagsförhållanden när normala upphandlings- och placeringsregler sattes åt sidan. Burnhams medarbetare medger att människor kan vara kvar på gatan vid jul eftersom myndigheterna inte kan tvinga boende på den som vägrar.

Burnham ber lokala ledare se till att alla som vill ha en väg bort från gatan kan få det före jul. Han lovar inte att gatorna ska vara tomma.