Minst nio bangladeshier dör i hotellbrand i Kolkata

Minst nio personer dog när en brand vid tvåtiden natten mot onsdag spred sig genom ett lågprishotell i centrala Kolkata, enligt The Independent. Offren var bangladeshiska medborgare, däribland ett barn, som rest till Indien för sjukvård. Myndigheterna uppgav att minst 28 personer räddades och att sex fördes till ett närliggande sjukhus.

Byggnaden på Mirza Ghalib Street ska ha rymt flera små värdshus och i stor utsträckning tagit emot resenärer från Bangladesh. Det är en informell gränsöverskridande kedja som växer fram där storstadssjukhus lockar patienter som måste hålla nere kostnaderna. The Independent skriver att lokala medier spekulerat i att en luftkonditioneringsapparat kan ha exploderat och utlöst branden, men att utredningen ännu pågår. Överlevande berättade om rökfyllda korridorer och en enda liten grind som fungerade både som in- och utgång – en utformning som gör att även en mindre incident kan bli dödlig när panik uppstår. I rapporteringen nämns även uppgifter om att det saknades utrymningsvägar och brandsläckare, samt att det rörde sig om en åldrande byggnad fördelad över två våningar.

Mönstret är inte begränsat till en enskild gata eller stad. The Independent hänvisar till en liknande hotellbrand i Birbhum-distriktet i delstaten Västbengalen två dagar tidigare, där pilgrimer omkom, och påminner om en brand i juni på ett lågprishotell i Delhi som dödade över 20 personer, däribland utländska medborgare som bodde nära sjukhus. Billiga rum i närheten av större vårdcentrum – prissatta, enligt uppgifterna, på några tusen rupier per natt – fyller ett tomrum som den formella hotellmarknaden inte täcker för sjuka och anhöriga på den nivån.

Det är också här incitamenten blir obekvämt tydliga. När affärsmodellen bygger på hög omsättning och minimala investeringar blir brandskydd en post som lätt skjuts på framtiden, särskilt i fastigheter där tillsynen är sporadisk och efterlevnaden ofta skärps först när rubrikerna redan är skrivna. Staten och kommunerna kan i teorin sätta ramarna, men i praktiken blir kontrollen ofta reaktiv: den kommer efter katastrofen, inte före.

Polisen har inlett en jakt på hotellets ägare, som uppges ha flytt. Fyra brandbilar och en insatsstyrka för katastrofhantering skickades för att få branden under kontroll, men då beskrevs byggnaden redan som helt nedbrunnen.

Offren hade korsat en nationsgräns för att få vård. De dog i det boende som skulle hålla dem nära behandlingen.