Sverige

Kommunala bostadsbolag vill ha statliga garantier för att riva tomma lägenheter

Nästan 7 500 stod outhyrda i fjol enligt Sveriges Allmännytta och skulder gör rivning omöjlig i krympande kommuner, bostadsbrist i riksdebatten men överskott som inte går att hyra ut

Bilder

Förslaget: Riv flera bostäder Förslaget: Riv flera bostäder dn.se

Nästan 7 500 lägenheter stod tomma i Sverige i fjol, enligt Sveriges Allmännyttas hyresenkät 2025. Nu vill den kommunala bostadssektorn att staten ska hjälpa till att betala för att riva en del av dem. Förslaget, som TT rapporterat via Dagens Nyheter, går ut på att använda statligt garanterade åtaganden för att göra rivningar ekonomiskt möjliga på orter där efterfrågan fallit och husen samtidigt blir allt mer nedgångna.

Sveriges Allmännytta, som företräder många kommunala bostadsbolag, uppger att vakanserna ökar jämfört med tidigare år. För nybyggda bostäder pekar hyresvärdarna ut högre hyresnivåer som huvudskäl till att lägenheter inte blir uthyrda. För äldre bestånd lyfter bolagen i stället svagare efterfrågan, bland annat demografiska förändringar och utflyttning. Den kombinationen skapar en särskild fälla för mindre kommuner: husen är belånade, men hyresunderlaget som skulle bära räntor och amorteringar krymper.

Organisationens verkställande direktör Cathrine Holgersson säger till TT att tomma bostäder kan bidra till otrygghet. I områden med varaktiga vakanser skjuts underhåll på framtiden ju längre lägenheter står oanvända, och notan blir större när åtgärderna till slut måste tas—oavsett om lösningen blir renovering, ombyggnad eller rivning. Problemet är att en rivning inte får lånet som finansierade bygget att försvinna, och många kommuner har inte råd att både skriva ned värdet och betala för att ta bort byggnaden.

Holgersson menar därför att staten bör kliva in, inte för att bygga mer, utan för att rensa balansräkningar och avveckla fastigheter som inte längre motsvarar den lokala efterfrågan. Sverige har redan ett program för ”bostadsomvandling” med inriktning på att anpassa befintliga bostäder till mer tillgängliga hem för äldre. Det nya önskemålet är att bredda uppdraget så att staten, när ombyggnad inte är rimlig, i stället kan ta ansvar för nedskrivningar och rivning.

Förslaget hamnar i en bostadsdebatt som ofta beskriver läget som en nationell brist, samtidigt som vissa lokala marknader har motsatsen: ett överskott av lägenheter på hyresnivåer som inte går att få uthyrda. Det synliggör också en obalans i incitamenten. Byggande är politiskt tacksamt och finansiering är lättare att få fram, medan avveckling ger omedelbara, synliga kostnader som är svåra att placera—och därför gärna skjuts över på någon annan, i detta fall staten.

För kommuner med minskande befolkning handlar frågan mindre om hur kapaciteten ska byggas ut och mer om vem som ska betala för att den ska tas bort. Siffran från enkäten används nu som argument för statliga garantier för att riva bostäder som en gång byggdes för att stå i generationer.