Latinamerika

Venezuelas guldtackor förblir frysta i Bank of England

31 ton värda runt 4 miljarder dollar blir förhandlingskort i USA-medlade samtal mellan Maduro och oppositionen, guldet kan släppas först efter politisk uppgörelse och användning kräver i praktiken klartecken från Washington

Bilder

Thirty tons of Venezuelan gold, a bargaining chip between Chavismo and the opposition Thirty tons of Venezuelan gold, a bargaining chip between Chavismo and the opposition english.elpais.com

Omkring 31 ton venezuelanska guldtackor – värda runt fyra miljarder dollar – ligger fortfarande frysta i Bank of England och diskuteras nu som möjlig bytesvara i samtal mellan Nicolás Maduros regering och oppositionen, enligt El País. Förhandlingarna inleddes tidigare i månaden under amerikansk medling, med utsikten att frysta tillgångar utomlands kan låsas upp och styras om till Venezuelas inhemska kris efter jordbävningarna i juni.

Guldet har fastnat i ett juridiskt ingenmansland sedan 2019, när oppositionsledaren Juan Guaidó utropade sig till interimspresident och gjorde anspråk på att företräda Venezuela i utlandet. Tvisten har vandrat genom brittiska domstolar i åratal, där domare i praktiken ombads avgöra vilken av två konkurrerande venezuelanska maktcentra som kunde ge centralbanken instruktioner och kontrollera statlig egendom. El País uppger att den brittiska regeringens hållning har ändrats: den erkänner nu giltigheten i Delcy Rodríguez mandat, efter att USA tidigare gjort detsamma, och brittiska myndigheter har signalerat att guldet kan släppas om en politisk uppgörelse nås.

Det är just detta villkor som gör guldet till hävstång. Oppositionen har länge hävdat att en överlämning av tillgångar till den chavistiska staten riskerar att göra katastrofmedel till politiska belöningar, medan regeringen menar att reserverna tillhör landet oavsett vem som sitter vid makten. El País skriver att den amerikanska medlingen skulle ”slutföra uppgörelsen” och ta kontroll över medlen för att förvalta dem, där varje användning kräver godkännande från USA:s finansdepartement och utrikesdepartement. I praktiken rör sig pengarna inte utan ett klartecken från Washington, även om tackorna ligger under brittisk förvaring och den grundläggande äganderätten är venezuelansk.

Guldet är bara en del av en större balansräkning. El País noterar att Venezuela också äger det amerikanska raffinaderiet Citgo, värderat till tio miljarder dollar, men att den tillgången är indragen i rättsprocesser som i slutänden kan göra att landet förlorar den. Andra frysta innehav omfattar tillgångar kopplade till PDVSA och särskilda dragningsrätter i Internationella valutafonden, en institution som Hugo Chávez formellt lämnade 2007. En portugisisk domstol har dessutom beordrat att venezuelanska offentliga medel som hålls hos Novo Banco ska frisläppas, vilket lägger ännu en domsrätt ovanpå ett problem som redan är utspritt över London, Washington och Caracas.

För amerikanska tjänstemän, skriver El País, är guldet attraktivt eftersom återuppbyggnad kan finansieras utan att USA behöver öppna plånboken: Venezuela har resurser, men kommer inte åt dem. För venezuelanerna är frågan om en uppgörelse som låser upp pengar också låser upp ansvar, eller om den bara byter ut vem på ett utländskt skrivbord som har vetorätt över utgifterna.

Tackorna har legat i Bank of England i årtionden, och deras nästa förflyttning avgörs mindre av gruvproduktionen än av underskrifter i tre huvudstäder.